Längskidåkning förr och nu

I flera inlägg har jag skrivit om saker som var bättre förr och självklart så har ibland även motsatsen kommit fram. Idag ska detta behandlas i ämnet längdskidor. Jag har följt längdskidtävlingarna sen jag var liten och har alltid tyckt att det är en av de absolut roligaste sporterna att följa på TV (och utöva själv för den delen..). Mycket har hänt i den sport de senaste tio åren, den del bra saker, andra inte alls lika bra. jag tänkte ranka de absolut sämsta förändringarna som gjorts. Dessa saker har inte alls utvecklat sporten i sig utan de har säkert gjorts för att intressera TV-publiken på "kontinenten". Sen finns en hel del bra förändringar också men det kommer i ett senare inlägg. Här kommer listan:

1. Få långa lopp. En femmil körs under säsongen (Kollen). Något enstaka lopp över tre mil, annars är det bara kortare varianter. Det ger dålig variation och en viss sorts åkare försvinner helt. Sen försvinner dramatiken med folk som går in i väggen och de många omkastningarna som kan ske i längre lopp.'
2. Bara masstarter. Alltså ibland passar det bra med masstarter men det är få lopp med individuell start där alla får åka mot sig själva och inte har några att ta rygg på.Spänningen framför TV:n när man väntar på att någon ska komma fram till kontrollen saknar iaf jag.
3. Få stafetter. Förr kördes ett antal stafetter under säsongen. Nu är det bara några få. Stafetter är i sina bästa stunder oslagbara så det saknar jag verkligen. I skidskytte finns det fortfarande kvar till stor del och tycker jag att längdåkningen kan ta tillbaka.
4. För korta varv på samma bana. Detta förstår jag så klart har med TV-tittarna att göra men hur intressant är det att se åkarna åka 17 varv på samma bana på en femmil. Nej flera längre varv med mycket variation i terrängen så att det blir utslagsgivande.
5. Tillåtelse att byta skidor. Vad är detta? Ett lopp ska väl inte avgöras av hur snabb man är på att byta skidor. Vallarna är väl såpass bra och skickliga nuförtiden att de kan valla så skidorna håller ett helt lopp.

Jag har faktiskt, kors i taket, fler listor på gång. Hoppas hoppas att tiden finns att skriva klart under veckan!

E-type

Kvällens avsnitt av Så mycket bättre var nog det bästa hittills. E-type var som vanligt en rolig prick och de andra artisterna bjöd på flera bra versioner av hans hits. Man skulle ju kunna tro att jag skulle göra en lista med hans bästa låtar idag men det känns snudd på omöjligt då de är himlans lika, det skulle liksom inte bli trovärdigt, men måste jag välja ut en så får det ändå bli Will I see you again från första skivan. De som slog mig är att texterna till hans låtar är såpass bra och faktiskt har en mening. Man tänker ju inte riktigt på det när man lyssnar på musiken i hans egen tappning men när andra gör låtarna och man faktiskt hör textraderna så låter det ganska vettigt. Hur som helst.. dagens lista ska alltså inte handla om E-type utan om den musikgenren som han representerar, Eurodance som det enligt Wikipedia ska kallas. 90-talets stora plåga som gjorde att dansgolven fylldes av folk. Främsta kännetecknet är, förutom starka refränger, en manlig rappare och en kvinnlig refrängsångerska. Listan idag är fem grupper från den eran som var riktigt bra..

1. 2 Unlimited. Med hits som No limit och The real thing
2. Culture Beat. Går inte att komma ifrån. Mr. Vain var en grym danslåt. Brukar fortfarande lyssna på den när jag springer-
3. Snap. Var tidiga genren. Kom redan i början på 90-talet med hits som The power och rythm is a dancer.
4. Basic Element. Den svenska supergruppen med hits som The promise man och This must be a dream.
5. Maxx. Konstigt stavning var inne under den perioden. Flexx fanns väl också. Maxx stora succé var iaf låten No more I can´t stand it.

Denna era försvann väl helt (förutom E-type då) i slutet på 90-talet..Saknad av många..

Ny lista när jag får tid.

KENT

Yes! Dagens bästa nyhet, Kent spelar in nytt! Nuförtiden när jag inte lyssnar på nån musik alls egentligen och inte har några riktiga "idoler" så känns det så tryggt med Kent. Jag har gillat dem sen typ -97 och har alltid hållt dem som det bästa bandet i Sverige. När man inte längre känner till nån av den nya musiken så känns det så bra att veta att en ny skiva är på gång som jag definitivt nästan helt säkert inte kommer bli besviken på. Dom har släppt nio studioalbum och även om flera av dessa har sina brister så är det ändå så att skulle jag vara tvungen att plocka ut, säg 25 skivor, från min samling att ta med till en öde ö så skulle alla nio få följa med.
Att lista de bästa låtarna är svårt som fan men dessa låtar är de som jag känner mest för!

1. Utan dina andetag. Var med på baksidan på singeln "Om du var här" 1997 och sen kom den med på b-sidersskivan. En underbar finstämd kärleksballad med vacker text. Brukar sjunga den för Sigrid och hon har faktiskt lärt sig nästan hela nu :)
2. 747. Från Isola (så klart). Det går inte att han en sån här lista utan att ta med denna låt. En tidlös klassiker som man kan lyssna på om och om och om igen utan att tröttna på den. Lite kul är att när man lyssnar på den på Spotify så klockar den in på 7.48. Blippbloppljuden är väl låtens riktiga kännemärke.
3. Mannen i den vita hatten. Den stora balladen från den lite bortglömda skivan "Du&jag döden". En låt som ökar och ökar i styrka till den underbara finalen "Vi ska alla en gång dö".
4. Stoppa mig Juni. Från den kanske minst braiga skivan "Hagnesta hill". Även detta en ballad. Egentligen en helt obegriplig text, nånting om brusten kärlek, men orden passar så bra ihop och den är så underbart deppig och höstig. Ett litet mästerverk.
5. Dom andra. Låten som gjorde Kent från stora till Megastora. Första singeln från Guns&Ammo som är den mest sålda skivan i Sverige under detta årtusende. Visslingarna i början gör att man gillar låten direkt och sen sitter denna låt. En underbar poplåt.

Så, nu har jag hyllat Kent nog för idag, det blir säkert mer av den varan! Ny lista när jag får tid!

Stafetter

Fick lite blodad tand efter inlägget sist så detta kommer också att handla om vintersport, nämligen stafetter. Historien är ju fylld av segrar och pallplatser för oss svenskar men också otroliga misslyckanden och stora fiaskon. Det är väl just det som gör stafetter så himlans intressanta, det är omöjligt att förutse utgången på förhand. Ja ok då, oftast vet man ju att Norge ska vinna ;( . Ta t.ex OS 1992. Christer Majbäck hade fram till stafetten varit den bästa svensken under de mästerskapen och han kändes som det säkra kortet, men vad hände, total kollaps. Tvärtom vid andra tillfällen då någon man inte alls trott på som har hållt jättebra och överraskat. Här kommer min lista över de fem coolaste stafetter med svensk inblandning.

1. VM-89 i Lahtis. En lite bortglömd klassiker. Det kändes ju nästan givet med svenska guld på den tiden. Fyra lag slogs om guldet. Mogren körde sista sträckan och gjorde ett ryck precis på slutet och vann knappt men klart före Tjeckoslovakien och Finland. Extra skönt att Norge missade medalj :)
2. OS-10. En självklar nutida klassiker där de fyra (Olsson, Richardsson, Södergren och Hellner gjorde suveräna lopp och utklassade motståndet.
3. OS-88. Sverige hade gjort en total genomusel första vecka i längdspåren i Calgary och var grymt nerderlagstippade men Ottosson och Wassberg gjorde två bra inledande sträckor och sen så spräckte Gunde fältet på tredje. Torgny Mogren var slutman som vanligt på denna tid och avslutade till en enkel seger. Sovjeten Prokororov var på väg upp och låg ett tag ganska nära Mogren men han lyckades med konsstycket att ramla två gånger!
4. OS-84. Precis som i Calgary stod det mellan Sovjet och Sverige. Denna gång med Gunde på slutsträckan. På den tiden så fanns det ju inte kameror överallt och man fick vänta, ibland nån minut innan de olika bildsekvenserna. Hur som helst så var Gunde helt plötsligt i en ganska klar ledning med nån kilometer kvar men då föll han i en kurva. Han kom dock snabbt upp och kunde hålla undan. Detta var starten på en riktigt bra svensk stafettperiod med, nästan, bara pallplatser.
5. VM-03. Denna enda stafetten på listan som inte inneburit svensk seger och den enda som jag inte sett live men det måste ändå med. För er som har glömt, så räcker det med att nämna Jörgen Brink, så kommer nog alla ihåg. Sverige gjorde ett utmärkt mästerskap och ledde stafetten klart efter Elofssons fina tredje sträcka. Jag kommer ihåg att jag var på jobbet´, utan TV till hands och fick SMS-rapporter från min dåvarande flickvän. Det kändes tryggt när Sverige ledde med 20 sekunder. Plötsligt kom det då ett SMS att han gått in i väggen och Norge och Tyskland dragit förbi. Ja sånt kan ju hända tänkte jag då men efter att ha sett bilderna på TV så kändes det nästan overkligt att man kan bli så stum på så kort tid. Sverige och Brink stapplade iaf in på en bronsplats..

Ja det var fem favoriter. Nån annnan gång så ska jag skriva om 1992, 1993 och 2006.. Inte lika muntra minnen..

Äntligen

Så himla kul, nu är äntligen vintersportsäsongen igång. Alpina världscupen tjuvstartade visserligen för typ en månad sen men det är nu det börjar på riktigt. Idag så började längdvärldscupen och de svenska gjorde utmärkt ifrån sig.
För mig är detta den bästa sportperioden på året. Varje helg är det något att se fram emot (även om det säkert blir mindre kollande än jag har tänkt..). Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om detta men det får vänta till gör startar min nya blogg med lite mer utrymme för sånt. Istället så ska jag idag ranka de fem sakerna som jag ser mest fram emot denna vinter.. Här kommer listan:

1. Tour de ski. Ligger helt rätt tidsmässigt då det är ganska tomt på stora sportarrangemang runt nyår. Spännande upplägg med olika distanser och stilar som gör att många åkare har chansen. Sista uppförsbacken på avslutningssträckan har fått en del kritik men det är ju sån liten del av hela tävlingen så det avgörs ju inte då. Björgen och Cologna är mina favoriter så här en dryg månad innan det kör igång.
2. Herrarnas slalom. Svenskarna gjorde en grym fjolårssäsong och det finns ingen anledning till att tro att det ska bli sämre i år. Byggmark känns som en potentiell cupvinnare om han står på benen. Myhrer kanske också. Bäck, Hargin och Larssin kan också vara på pallen om det klaffar.
3. Helena Jonssons sista (?) säsong. Skidskyttedrottningen har aviserat att det kan bli sista säsongen. Ska bli spännande att se hur det går. Hon har, efter misslyckandet i OS 2010, varit bra men inte så enastående som det var innan. Skulle vara kul om hon fick till en sån säsong som Magda hade 2002 eller när det var när hon vann typ allt. Helena har verkligen kapacitet till det.
4. Anjas fartsatsning. Ska bli mycket intressant att se hur hon lyckas nu när hon ska specialisera sig lite mer. Hon får nog svårt att utmana Vonn och Riesch men hon borde definitivt kunna utöka antalet pallplatser under årets säsong. Hoppas hon också bestämmer sig för att köra på till minst 2013 så hon har chansen att bli den med flest medaljer någonsin.
5. Sprintcupen. Denna tidigare hatade gren som nu de senaste fem åren blivit så oerhört populärt. Formatet är perfekt för TV och spänningen är oftast hög. Sen är det alltid härligt att se, framförallt Emil Jönsson, knäppa norrmännen på näsan.

Detta ämne kommer jag säkert att återkomma med under vintern.

Så ruggigt mycket bättre

Ja, så mycket bättre säsong två är som förväntat. Artisterna är mer medvetna om att allt de gör kommer att kunna ses på youtube och alla covers de gör är potentiella hits, alltså är det inte lika spontant som det var under den första säsongen då ingen visste vilken otrolig succé det skulle bli. Hittills är Laleh och Wiehe överlägset bäst tycker jag, får se vad fortsättningen har att ge.
I denna bloggs start hade jag nåt inlägg om vilka jag skulle vilja se i Mästarnas mästare, jag tror att jag fick lite som jag ville så nu försöker jag med detta program också. Det handlar inte om mina svenska favoriter, isf skulle det bli Gessle, Fredriksson, J. Berg. Robyn, Hellström och Niklas Hillbom (Jumper), utan en skara där programmen och låtarna skulle bli intressanta och även intressant att höra lite om artisten.

Här är min lista på de som jag skulle vilja se i programmet:

1. Björn Skifs. Har haft en lång karriär, gjort mycket olika saker och verkar vara en sympatiskt person.
2. Joakim Thåström. Har gjort så otroligt mycket bra musik med Ebba Grön, Imperiet och solo. Skulle vara intressant att veta lite mer om honom också, han känns väldigt anonym som person.
3. Robyn. Hon måste bara med. Tänk att höra henne göra Staten&Kapitalet eller Hooked on a feeling. Skulle kunna bli hur bra som helst.
4. Joey Tempest. Skulle vara kul att ha med en riktig gammal hårdrockare och passar väl Joakim Larsson från Väsby utmärkt. Han måste ha mycket intressant att berätta, han har en bra röst och har ett gäng låtar som skulle vara kul att höra med andra artister.'
5. Magnus Uggla. Varje fredagseftermiddag så lyssnar jag på Uggla på P4 i bilen hem från jobbet. Har ändrat uppfattning om honom tack vara det. Han är skitrolig och verkar vara en varm person. Sen gjorde han faktiskt en del riktigt bra musik fram till mitten av 80-talet.
6. Måste ju få in fler tjejer så slänger jag in Tone Norum. Hängde väl ihop en del med Tempest på 80-talet, men vad hände sen. Skulle vara kul att veta. Hade en grym rockröst som skulle passa bra att göra covers med och sen gjorde hon faktiskt några riktigt bra skivor när det begav sig..
7. Ja egentligen skulle jag vilja ha fått med en till kille men det måste ju bli lite jämn fördelning så då får det bli en tjej till och då måste snygghetsfaktorn höjas lite så då får det bli Jill Johnsson. Countrypopsångerskan känns som om hon skulle passa perfekt i detta sammanhang. Trevlig, bra musiker och mycket egna låtar som folk känner igen.

Denna lista har jag faktiskt funderat på en del men jag har säkert ändå glömt flera artister som jag hade velat haft med men nu får det vara så här, så länge iaf.

Ny lista när jag hinner!

favoritspelare

Såhär mittemellan fotbollsgalan och landskampen mot Dannebrogen så känns det som om det är läge för en fotbollslista. Det har blivit en del sånna nu under hösten. En ganska stor andel faktiskt om man tänker på hur uselt få inlägg det har blivit och hur stort mitt fotbollsintresse egentligen är.. Hur som helst så funderade jag lite på dagens ämne när Zlatan vann sin lilla boll för sjätte gången (om det var rätt eller fel återkommer jag till när jag har startat min nya blogg ;). Vilka är egentligen mina svenska favoritspelare genom alla tider? Ingen av mina allra största barndomsidoler kommer ifrån fotbollen utan dom kom mer från t.ex. tennisen och skidåkningen men självklart har jag haft spelare som jag följt lite extra och som man gärna vill "va" när man lekte fotboll. På denna lista blir det lite nytt och en del gammalt. Här kommer alltså listan över mina svenska favoritfotbollssspelare.

1. Torbjörn Nilsson. Den stora hjälten under uppväxten. Var bäst i det bästa laget och gjorde en jävla massa mål.
2. Glenn Strömberg. Även om man tyckter att han såg bra flummig ut i sitt långa hår så var han ändå en stor hjälte som var en stor favorit på framförallt 80-talet.
3. Kenneth Andersson. Vet inte varför just han alltid varit en favorit. Det var det redan innan -94. Det var kanske att han aldrig var så spektakulär utan kämpade för laget men ändå gjorde mål. Verkar vara ganska sympatisk också.
4. Henrik Larsson. Den stora favoriten från "nutiden". Jobbade alltid stenhårt, gjorde många otroligt viktiga mål och var en riktig lagspelare. Kul med åren i Barcelona och halvåret i Manchester där han visade att han höll även i de större ligorna.
5. Zlatan. Det går inte att ha med en sån här lista utan Zlatan. Även om man har svurit många gånger framför TV:n och t.o.m. Sigrid, två år ropar att han ska springa mer så är han ändå Kungen. Nio ligatitlar i olika lag säger det mesta. Han gjort så många speltakulära mål att det skulle räcka till en trippel-DVD.

Har några nya listor på G.så finns tiden så kan det dyka upp en redan imorgon ;)

Konserter

Gårdagens konsert blev en blandad upplevelse. Det fanns många höjdpunkter bland de hits de spelade men också en hel del låtar som kändes rätt så mossiga. Bandet var bra och tight och på slutet gick vi så vi stod väldigt nära scenen och då såg man också den uppenbara glädjen hos bandet vilket var kul att se. Marie sjöng bra på många låtar men ibland märktes det ganska så mycket att sjukdomen har tagit hårt på henne. Hur som helst så var det en trevlig kväll och det var kul att se sina barndomsidoler. Konserten kommer inte att platsa på dagens lista där jag tänkte ranka mina bästa konsertupplevelser. Det är inte alltid den bästa konserten som ger den bästa upplevelsen utan det kan vara något annat som påverkar. Ja ja, nog med babblandet, här kommer listan.

1. Kent i Globen, december 2002. Denna konsert kom efter skivsläppet av Vapen&Ammunition då de var som störst. Vi hade bra platser nästan längst fram och Kent gjorde en riktig kanonspelning.
2. Gyllene Tider, Jönköping juli 2004. Jag såg gruppen två gånger denna sommar men denna spelning får hamna på listan. Solen sken, vi hade bra platser och det var sjuuukt mycket folk. Att vända sig om bakåt och veta att det står typ 30000 pers bakom är ganska häftigt. Gyllene var grymma på denna turné. Låtlistan var blandad med hits och lite mer okända låtar och Gessle var i sin absolut bästa form.
3. Håkan Hellström, på Katalin december 2002. Samma månad som nummer 1 på listan så kom Håkan till stan. Det var under den perioden som jag lyssnade mest på honom och denna spelning var varm, trång och helt underbar. Det var ett otroligt röj och Håkan var i högform.
4 Oasis, Globen spetember 1997. Jag har inte sett så många av de riktigt stora utländska artisterna men jag lyckades pricka Oasis när de just släppt sin tredje skiva och fortfarande var megastora eller kanske störst t.o.m. Efter detta så gick de långsamt neråt i sin karriär. Vi hade inte de bästa platserna men Ljudet var bra och Liam var så otroligt cool så det blev verkligen en upplevelse.
5. Kent, Stadion 6 juni 2003. Jag funderade länge på min femte plats på listan men jag kände att det var tvunget att bli dubbelt upp med Kent på listan fast det fanns många utmanare. Konserten i stort var lite sådär. Ljudet var inte det bästa, det var lite för trångt på ståplats och en del låtval var udda men upplevelsen var helt enorm. Att Kent lyckades samla 33000 på Sveriges nationaldag och att alla klädde sig i vitt. Det kommer alltid att vara ett minne för livet.

Ja nu måste jag ta ny kraft för att hitta på nya teman för listor framöver. Har en del uppslag, hoppas att det går att omsätta i ord också!

Vilken konstellation är bäst

Den eviga frågan, vilka är bäst. I detta inlägg så ska jag ranka vem eller vilka som är bäst i de olika formationer av per och Maries olika projekt. Ja det blev en konstig mening, jag vet, men ni forstår snart hur det hela hänger ihop. För att inte böka till det ännu mer, här kommer listan!

1. Gyllene Tider. Kommer alltid att vara Sveriges bästa popband genom tiderna. De första skivorna är bäst(vad har man hört det förut..) men de har hållt hög klass i alla år. Hoppas hoppas att det kommer nån mer ny skiva innan de fyller 60..
2. Roxette. Flest hits men också en del djupdykningar under deras monsterlånga karriär.
3. Per solo. De första lite lugna skivorna är super, comebackskivan "Mazarin" var ju full av hits, sen har det gått lite nedåt.
4. Marie solo. Sjunger som bäst på de första egna skivorna som är fyllda med lite bortglömda mästerverk. Liten parentes är hennes och Eldkvarns ..Trasiga skor som är helt sjukt bra.
5. Son of a plumber. Gessles sidoprojekt där den ljuvliga Helena Josefsson fick ganska stor plats. Skulle vara lite mer experimentell musik men det låter verkligen Gessle, men lite sämre än det vanliga..

Imorgon, en kort recension och en ny roxetteinspirerad lista.

roxette, de okända "hitsen"

Idag fortsätter nedräkningen till torsdagens konsert med att ranka de bästa av de låtar som inte släpps som singlar. I stort sett tycker jag att det är rätt singlar som släppts från albumen, i vissa fall så har det ju varit så många hits på skivorna att man omöjligen kan ha släppt alla på singel, t.ex. från Joyride kom det fem singlar och det kunde säkert släppts fem till som blivit hits. Hur som helst, här kommer min lista!

1. Things will never be the same, Joyride. En lysande låt med gitarrplinkande intro. Halvlugn på skiva. Live görs den som en ballad. Har spelats under den pågående turnén, får se om den dyker upp på torsdag.
2. Crush on you, Have a nice day. Introolåten till den skivan. En härligt ösig popsång med Per som sjunger versen och Marie på refrängen.
3. The rain, Tourism. Min favoritlåt från denna skiva. Lugn och finstämd
4. So far away, Pearls of passion. En av de tidigaste låtarna. Hette Som i en dröm på svenska som du sjöngs av Gessle.. Sjöngs sen in av Marie till den första skivan. Hennes sång är otroligt bra i denna låt.
5. Sleeping singel, Look sharp. En av de låtarna på denna skiva som fortfarande håller bra, trots att 80-talet skiner igenom ordentligt. Skönt komp på denna låt.

Imorgon (förhoppningsvis) en ny lista på detta tema!