Gnällämnen

Ok det kanske blir lite gnälligt idag också. I morse när jag vaknade så låg det mycket vitt på marken och det kan man väl tycka vad man vill om men på Facebook gnälldes det som aldrig förr. Minst vartannat inlägg handlade om hur hemskt det var med all snö, som om det skulle vara nåt konstigt att det snöar när det fortfarande är mars månad liksom och då kom jag och tänka på en del andra saker som det gnälls om bland vanligt folk. Jag kan villigt erkänna att jag är en av dem som gnäller så jag är absolut inte perfekt själv.

Här kommer iaf en gnällista

1. Vädret. Det är för lång vinter, vintern är för kort, sommaren är för kall, det regnar för mycket osv osv. Det finns alltid nåt att klaga på.
2. Bensinpriset. Priser i allmänhet gillas det att gnälla på men allt som oftast är det det höga bensinpriset som det gnälls på. Jag håller med, speciellt nu när man har två bilar här ute på landet. Tyvärr är det inte så mycket att göra åt det. Betala eller låta bilen stå hemma..
3. Politikerna. Ytterligare en populärt gnällämne. Ena dagen görs det för lite av dem, sen dagen efter stramas det åt för mycket. Ja jag vet att de tjänar bra, i många fall jävligt bra men detinte kan vara ett lätt jobb. Vilka beslut som än tas så är det alltid en stor del av befolkningen som kommer att ha åsikter och gnälla.
4. Jobba. Vet inte om det är mycket i min bekantskapskrets men jag tycker att det gnälls väldigt mycket på att man tvingas jobba och att det är så jobbigt. Ja det finns ju flera alternativ. Byta jobb eller så kan man ju välja att leva på 0 kr. i månaden, inte så lätt kanske men tycker man så illa om att gå till jobbet varje dag så kanske det kan vara ett alternativ.
5. Dåliga svenska idrottsinsatser. Sällan tänder svenskarna till och gnäller mycket som när vi svenskar misslyckas i något stort idrottsevenemang. Självklart är det fotbollen som berör mest. Om landslaget förlorar så är det mest fel på tränaren men även spelarna brukar hängas ut. Annars är det populärt att gnälla på sånna som haft stora framgångar och sen blivit något sämre (ex Pärson, Kluft).

Imorgon så lovar jag en positiv lista!!!!

Fem anledningar till att inte kolla på Let´s dance...

Ja nu idag började det stora dansspektaklet på TV4. När man är småbarnsförälder så blir man ju mer beroende av helgunderhållningen på TV:n och Let´s dance är inget jag alls uppskattar särskilt mycket. Jag förstår att fyran kör säsong efter säsong för det är enkel underhållning som kan passa alla åldrar och det har ju verkligen bra tittarsiffror men nej, jag hoppar gärna över det, och här kommer några av anledningarna varför...

1. Dans. Ja för 15 år sen så var det jättekul att dansa på V-dala eller Babar eller vad det kan ha hetat då och de gångerna som man får gå på bröllop så är det lite kul att dansa mer Pernilla men titta på när andra dansar, nej det är ju skittrist. Det enda som jag kan komma som är tristare är när de hade samma koncept fast med konståkning.
2. Tony Irwing. Jag känner så klart inte karln personligen och han kanske är världens coolaste och trevligaste kille då, men på TV tycker jag bara han är överlägsen och hans brittiska accent stör mig som fan. Sen verkar han ha lätt att klanka ner på andra men han verkar inte kunna ta kritik mot sig själv..
3. De s.k. kändisarna. Ja ok ibland får de till det som i år med Camilla Henemark, ingen a-kändis såklart men hon är ju ändå en person som är lite speciell och annorlunda. Men i övrigt så tycker jag det är en märklig blandning av tv-bönder somman glömt bort och musikalartister som behöver visa upp sig lite. Fast det värsta är ju att de måste plocka med nån som kommer göra bort sig, typ Kurt Olsson eller han gubben i Bygglov. Nej det blir bara jobbigt pinsamt.
4. Musiken. Ibland riktigt bra låtar som är omgjorda för att passa dansen. Inget konstigt med det, men ofta låter det ju för hemskt.
5. "Skandalerna". Varje år är det samma sak. Folk blir kära, nån skadar sig, nån vill inte vara med, en annan gråter ut om den taskiga juryn. Kom igen, det finns väl viktigare saker att skriva om.

Tack för idag, imorgon ska jag försöka vara lite positiv igen.

Sifferlåttitlar

Igår när jag skrev mitt inlägg så kom jag, apropå titeln på nya Kentlåten börja tänka på andra låtar med siffror i titeln. Den jag kom på första var Connells 74-75 och sen kom jag inte så mycket längre.. Men sen kom jag på att Kent själva ofta faktiskt har siffror med i sina låtar. Det känns som om dom har det oftare än andra band iaf. Jag har ju inte gjort nån vetenskaplig undersökning men om nån kommer på nåt annat band så är det bara att kommentera..
Här kommer alltså fem Kentlåtar med siffror i titeln.

1. 400 slag. Första låten på Du&jag döden. En bra inledningslåt som sätter standarden för den skivan.
2. Längtans skala 3:1. Från början b-spår på singeln Kevlarsjäl. Hamnade sen på b-sidesskivan 2000. Ingen av de största låtarna på den skivan. Var överraskande öppningslåt på en av Kents konserter som jag varit på, kommer inte ihåg vilken.
3. 2000. En av deras mest okända låtar. Skrevs 2009 till en TV-serie om hemlösa. Alla intäkter från låten(som toppade digilistan en vecka tror jag) gick till föreningen Stockholms hemlösa.
4. 10 minuter (för mig själv). En av de bästa låtarna från Verkligen-skivan.
5. 747. Ja en sån här lista kan man ju inte ha utan denna låt, så är det bara..

Hoppas på en lugn helg så jag hinner lista lite nya saker!

Kent!

Ja nu blir det ett inlägg om Kent igen, det har ju blivit några stycken. Idag hörde jag nämligen den nya singeln "999" för första gången. Det lät, som väntat, grymt bra. Egentligen är jag fel person att recensera, det är ungefär som om om man skulle låta min kompis Stefan recensera en Thåström-skiva eller för den delen låta Nisse recensera en Harrison Ford fil.. Hur som helst så är det nya låten drygt sex minuter vilket ju är ganska långt för att vara en singel. Den är mer som en slutlåt, typ "Mannen i den vita hatten" och betydligt mer rockig än de senaste skivarna. mer gitarrer och trummor. Hela skivan kommer om typ en månad, ska bli mycket spännande. Jag har redan avverkat listor med bästa låtar och skivor och annat så idag kommer en lista med det bästa av Kent, som inte är Kent. Ja ni kommer förstå när jag börjar lista...

1. Lisa Miskovsky.Den ljuvliga Lisa slog igenom 2001 men det var 2003 när albumet Falling water kom ut som hon blev riktigt stor. Singlarna Lady stardust, sing to me och A brand new day blev stora hits. Jocke Berg vad mer och skrev alla dessa låtar och producerade hela albumet..
2. Paus. Ett lite bortglömt band som bildades av Peter Svensson (Cardigans) och J. Berg. Svenssom sjöng och låtarna skrev de tillsammans. De släpptes ett album 1998 med singeln Leia som den stora hiten. De spelade även in en suverän cover på Eldkvarns "Kärlekens tunga" till Pluras hyllningskiva. Om ni missat denna grupp, ta å lyssna. Riktigt bra faktiskt!
3. Nina Rochelle. En grupp där bl.a. "Fiskar som viskar"- Martin. Kent anknytningen är Markus Mustonen som gästspelar på trummor både på skiva och live. Denna grupp har flera bra låtar som t.ex. Nattrafiken och Mörkertal.
4. Titiyo. Hennes stora comebackskiva från 2001 med monsterhiten "Come along" skrevs av Jocke Berg. Den låten blev årets näst största hit på Tracks och fick en grammis för årets låt. Är även en av min kompis Petters favoritlåtar..
5. Morten Harket. Här har jag inte jättekoll på läget, det ska erkännas men A-ha:s gamla sångare har komponerat ihop sin senaste singel med Berg och Martin Sköld. Har bara hört den nån enstaka gång men det låter lite Kent och lite A-ha, en bra kombo!

Tack och hej leverpastej!

Tv-serier

Tisdagar är desperate housewives-kväll. Det vet de som har varit inne här och läst förr. Serien går nu mot sitt slut och man undrar verkligen hur det kommer att sluta. Vem kommer att du (det lär ju vara minst en), kommer nån att gifta sig (ett klassiskt slut) eller kommer allt bara ha varit en lång dröm(den sämsta varianten..). Idag tänkte jag lista en gäng andra serier, dels sånna som jag följt men även nån som har haft en lite coolt slut.

1. Seinfeld. Det perfekta slutet på en perfekt serie. Ett dubbelavsnitt som börjar med att Jerry och George äntligen ska få börja spela in den TV-serie som de "jobbat" på under många år. De får hyra ett privatplan men är tvungna att nödlanda. Efter det så blir det en helt osannolik historia där typ 50 personer som medverkat i serien dyker upp och det hela slutar med att de fyra kompisarna alla hamnar i fängelse. Helt briljant.
2. Beverly Hills 90210. Lite väl väntat slut men ändå en värdig punkt på tio säsonger (där iaf de sex första var grymt bra). Donna och David gifter sig efter många turer fram och tillbaka och Kelly blir till slut ihop med Dylan (efter ännu fler turer)
3. Friends. Också ett väntat slut då Rachel och Ross blir tillsammans. Fast spänningen håller i sig ändå till slutet då hon är på väg att flytta till Paris men ändrar sig i sista stund. Slutar med ett härligt replikskifte som jag inte orkar återge här..
4. Tre Kronor. En svensk klassiker. Följde denna serie de första åren innan den helt spårade ut. Slutar med galne pastorn Sten Frisk, spelad av Per Ragnar, spränger restaurangen Tre Kronor, seriens samlingspunkt under alla säsonger. Alla dör typ. Underbart slut!
5. The office. Den engelska versionen som  bara gick i två säsonger. Den totalt misslyckade chefen David Brent har sagt upp sig för att göra annat och Gareth har tagit över som en ännu sämre chef. Sista avsnitten(The christmas special) knyter ihop historien och Dawn och Tim får till slut varandra.

Fler listor i veckan!

Bandy

Detta inlägg skrevs igår men det försvann nånstans på vägen..

Jag tycker att jag har lyckats med en riktigt bra bedrift. Jag har alltid haft ett stort sportintresse och stora folkfester uppskattar jag verkligen. Ändå har jag lyckats missa alla 22 bandyfinaler som spelats i Uppsala. Det närmsta jag har kommit är några dageninnanfester med VSK-supporters. Givetvis har jag sett en hel del matcher på Studan men då har det varit med Sirius och såklart mest under tiden med Lomanov och Anufrienko då Sirius var ett lag att räkna med. Tror inte jag har varit på någon matcher sen jag gick på gymnasiet och det är nästan 20 år sen nu..

Ja så dagens lista ska beröra sporten bandy och jag ska helt enkelt lista det jag tycker gör bandy till en svår sport att verkligen ta till sig och gilla, till skillnad mot ex. innebandy eller basket för att ta två andra bollsporter med liknande publiksiffor.

1. Bollen. Detta eviga tjat om bollen. Man har försökt att ändra storlek, man har gjort den större men inget hjälper. Det är ju bara så att den är så otroligt svår att se så det förstör så stor del av spelet.
2. Hörnorna. Men alltså detta med hörnor. Det känns ju helt fel att nånting som är så lätt att fixa ska ge så stor utdelning. Man kan ju vara ett ganska uselt lag spelmässigt bara man har bra inövade hörnvarianter. Vet ej hur många hörnmål det görs per match men det känns som om det är sjukt många.
3. Målvakterna. Ok detta ogillar jag väl egentligen inte men hur sjukt är det inte att vara bandymålis. Bollen är små och stenhårda och de bästa spelarna drar väl iväg bollen en bra bit över 100 km/h. Nu för tiden så har det ju ändå lite mer skydd på kroppen och bättre handskar än, sig för 15 år sen, men ändå.. Ett av världens farligaste jobb måste det ju vara.
4. Pelle Fosshaug. Jag har inget emot denna verbala kille som måste vara en av Sveriges största bollbegåvningar genom tiderna men att han som börjar närma sig 50 år fortfarande har visat att han håller för spel i högsta serien, nej det känns inte helt rätt.
5. VM. Om man tycker att innebandyn är rätt liten internationellt så är det ju inget emot hur bandyn är. Ryssland, Sverige och nån enstaka gång har Finland tagit sig fram till final. Ok de senaste åren har Kazakstan med hjälp av en del gamla ryssar knipit nån bronsmedalj. Att VM går varje år känns som ett skämt. Självklart är det kul att Sverige vinner men för mig är det ungefär lika stort som ett guld i Skidorienterings-VM


Ny vecka, nya listor!

Marie Fredriksson

Igår kom Roxettes nya skiva, travelling. det är ett hopkok av gamla låtar i nya versioner, lite livelåtar från den pågående turnén och en del nytt. Ganska lik den suveräna skivan "tourism" som kom ut får ganska exakt 20 år sen. Jag måste säga att jag blev glatt överraskad av denna skiva. Flera av låtarna lät riktigt piggt faktiskt. Det bästa med skivan var att Marie sjöng såpass bra. På konserten som jag var på i november så sjöng hon allt ifrån ganska bra till uselt. Rösten är långt långt ifrån vad den har varit men åldern och hennes svåra sjukdom har så klart tagit ut sin rätt men det var ändå kul att höra att det fortfarande finns lite power kvar i rösten. Idag så tänkte jag ranka Maries bästa låtar. Tonvikten ligger på hennes första soloskivor på 80-talet när jag tyckte hon stod på sin absoluta topp! Det är mest ballader på listan då jag tycker det är då hennes röst kommer fram bäst.

1. Ännu doftar kärlek(1984) Hennes första hit. Från skivan Het vind
2. Efter stormen (1987) Singeln från skivan med samma namn. en stor hit under den hösten.
3. Sparvöga (1989) Singel från en TV-serie med samma namn som jag inte såg..
4. Mot okända hav (1985) Den bästa låten på skivan Den sjunde vågen.
5. Tro (1986) Den bästa låten från skivan I en tid som vår. Var med en en film med Helena Bergström som jag tror hette Sånt är livet..

Föresten.. Min lilla anspråkslösa blogg har haft besöksrekord under mars. Kul Kul!! Fortsätt gärna att gå in och läs!!!

Anders Svensson

Idag tänkte jag skriva ett Roxette-relaterat inlägg eftersom deras nya skiva Travelling kom ut idag men sen läste jag en krönika av Aftonbladets Robert Laul och då kom jag på att jag skulle skriva om nåt helt annat. Han skrev nämligen en hyllning till landslagets vicekapten Anders Svensson, en av våra mesta landslagsmän (126 landskamper). Visserligen handlade den om vem som är bäst i allsvenskan och det säger egentligen inte så mycket eftersom serien är väl typ rankad som den 28:e bästa i Europa eller nåt sånt. Men det är ändå så skönt att läsa en positiv artikel om denna kille som har fått så otroligt mycket skit de senaste åren. Speciellt när man läser i forum och på andra lite mer "oseriösa" sidor på nätet så verkar det ju ibland som om Svensson är en riktig sopa, men så är det ju inte. Han är en av våra absolut bästa de senaste åren. Han är ju inte lika spektakulär som han vår när han slog igenom med pannband 2000 men har är en otroligt gedigen fotbollsspelare som förtjänar allt beröm i världen. Nu till listan... tänkte lista ett gäng andra fotbollsspelare som har fått oförtjänt mycket skit från supporters och media utan att egentligen ha förtjänat det..

1. Tomas Brolin. Otroligt hyllad under sin peak. Sen ifrågasatt och direkt hånad. Mest i England (så klart) men även till ganska stor del i Sverige. Blev uthängd i kvällstidningarna och blev allmänt dåligt behandlad. Här snackar vi ändå om en kille som blivit uttagen i världslaget och vid tillfällen totalt dominerat det svenska landslaget.
2. Thomas Ravelli. Sågs i allmänhet som en säkerhetsrisk längst bak i det svenska landslaget under en räcka av år. Ansågs släppa alltför mycket enkla bollar och fick mycket kritik för de svenska kvalmissarna. Det var då inte lika mycket snack om det ofta ganska stabbiga backlinjen. Ravelli fick sen ett stort uppsving under VM-sommaren 1994 då det mesta var förlåtet. Vår mesta landslagsman med 143 landskamper.
3. Håkan Mild. Han får symbolisera den tuffa, hårda lite trista oglamorösa spelstilen som vi alltid vill klanka ner på. Spelförstörare, kan inte slå en kreativ passning etc etc. är vad de stora kritikerna tar upp. Det som sällan tas upp är att med sånna spelartyper på plan så vinner man matcher. Visst lirarna behövs men för att de ska få briljera behövs slitvargarna som Mild (eller Mjällby, Linderoth, Turbo eller nån annan liknande)
4. Zlatan Ibrahimovic. Här har vi den senaste debatten och den kanske sjukaste. Vi har en av världens bästa anfallare och många många tycker inte han ska spela i vårt landslag. Ok jag håller med, han var rätt dålig i höstas men inte fan ska han sitta på bänken. Zlatan ska spela, punkt!
5. Jesper Blomqvist. Här kan jag vara ute lite å cykla men visst var det så att Jeppe fick enormt mycket kritik under de åren när han var utomlands och de landskamper han gjorde då. Han var valpig och sprang mest längs sin kant utan att uträtta nåt.. Men han var ju ändå i Man U, Milan och Parma så så himla usel kan han ju inte ha varit.

Får bli en roxettelista i helgen istället!

Våren

Idag var det ju en helt underbar dag. Jag brukar ha bra "väderminne" och kan absolut inte komma ihåg om det har varit så här varmt vid den här tiden på året. Däremot har jag i färskt minne från flera år under 2000-talet då snön har legat djup under denna tid. När våren är så här skön så här tidigt så känns det extra skönt att vara pappaledig. Det har varit en dag fullt med bus ute. Som den sanna pessimisten som jag egentligen är så går jag ändå mest och väntar på ett rejält bakslag med mer snö och kyla. Inga sommardäck på här inte på ett tag.. Hur som helst, så idag så ska jag ranka det bästa med våren. Flera av punkterna hänger ihop men jag ska försöka att särskilja så gott det går!

1. Ljuset. Oavsett om det är varmt eller inte på våren så är ljuset det absolut viktigaste. Så underbart skönt att det är ljust när man vaknar och även efter middagen. Och nästa vecka så blir det ännu bättre..
2. Solen. Finns det nåt skönare än att sätta sig i lä och känna de första riktigt varma solstrålarna.
3. Vinterkläder av. Så skönt att äntligen få hänga upp den tjocka jackan på vinden och lägga de varmaste skorna i en låda och veta att man troligast inte behöver vara där å rota på iaf ett drygt halvår.
4. Växtligheten. Ja jag är ingen pollenallergiker så jag njuter verkligen av att det börjar bli grönt på träden och att det börjar komma upp blommor lite varstans.
5. Ja man vet ju att efter våren kommer sommaren så bara tanken gör ju att man blir ganska så glad och lycklig.

Mer listande under helgen!

BarnTVprogram

Även om vi forsöker att minimera TV-tittandet här hemma så är det lät att den slås på när man vill t.ex. vill fixa med maten eller nåt annat hushållsgöra. Speciellt som den här veckan när Sigrid har varit hemma hela veckan med vattkoppor. Mycket är ju riktigt dåligt men det finns faktiskt en hel del program som är klart tittbara även för mig som vuxen. Vi har typ sju barnkanaler att välja på och Sigrid vet oftast vad hon vill se. Här kommer en lista på de programmen som går bäst och mest här hemma!

1. Musses klubbhus. När hon var mindre så var det mest för den avslutande TipTop-dansen men nu så hänger hon med i de uppdrag som Kalle och co. gör i programmet. Väldigt pedagogiskt, och sånt uppskattar jag!
2. Dinosaurietåget. Riktigt kul om dinosaurierna som åker runt i olika tidsepoker och lär sig olika saker.
3. Händige Manny. Kul med ett program med där de blandar både engelska och svenska. Kul också med ett program som handlar om hantverk. Bra att Sigrid lär sig sånt tidigt så hon kan hjälpa sin pappa hemma!
4. Pingu. Skitkul i all sin enkelhet.
5. Art attack. en ny lite överraskande favorit. Handlar om olika tips på hur man kan rita och pyssla. Faktiskt riktigt kul.

Tänkte lista bra barnfilmer här under veckan också, hoppas att det hinns med!

Michael Connely

Nu har det för första gången hänt mig... Förra veckan så började läsa en ny bok som hette "Hotet", skriven av en av mina favoriter Michael Connely. Efter ca 30 sidor så insåg jag att jag läst boken för nåt år sen. Detta har aldrig hänt mig förut. Den gången läste jag visserligen boken på engelska men ändå. Nu är frågan om jag ska läsa klart boken när jag ändå har börjat eller om jag ska ta nån annan bok i den växande högen av "villläsaböcker". Som jag berört tidigare så hinns det inte med så mycket  läsning med två vildningar hemma.

Michael Connely är hur som helst en av mina absoluta favoriter i deckargenren. Han skriver lättsamt och enkelt samtidigt som det är sjukt spännande med en massa vändningar och vinklingar som gör att det inte går att sluta läsa. Här kommer hans fem bästa böcker, enligt mig!

1. Poeten(1996) en av de bästa, mest spännande och läskiga böcker som jag läst.
2. Fällan (2004) Den stora hjälten Harry Bosch samarbetar med hjälten från Poeten, FBI-agenten Rachel Walling.
3. Dockmakaren (2004) Bosch jagar en seriemördare som blir skjuten men dyker upp igen fyra år senare. Sjukt spännande med en massa vändningar.
4. Gatans lag (2008) Advokaten Mickey Haller är huvudperson i denna bok där han får hjälp av Harry Bosch att lösa ett intressant och spännande fall. Slutet är lite halvmjäkigt men annars en bra bok.
5. Blodspår. Typ som en fortsättning på Poeten där Terry McCaleb har huvudrollen. Har gjort som film med Clintan i huvudrollen.

Mer listande under veckan!

Vinterns bästa prestationer

Igår så blev det en lista om vinterns bästa svenska idrotter. Idag så tänkte jag som avslutning lista de främsta prestationerna som skett i spåren och i backen. Sen kan jag (nästan) lova att det inte blir några fler inlägg om skidåkning..

1. Hellners andra plats i Tour de ski. Det är många som gnäller på Tour de ski, och det främsta argumentet är väl att det avgörs genom att åka upp för en slalombacke. Ganska konstalt, jag vet men innan det så har det körts sprint och distans, masstart, jaktstart och individuell start. De har tävlat både i klassisk och fri stil. Alltså den bästa åkaren totalt vinner denna tävling. I detta sammanhang så imponerade Hellner. Trots en del vallamissar så kämpade han till sig en strålnade andra plats.
2. Svenska slalomlagen. Sjävklart var Myrhrers totalseger i slalomcupen sjukt imponerande men det det som imponerar än mer är den totala svenska dominansen i slalom. På herssidan hade vi tre top-10 och ytterligare två top-25. På damsidan hade vi inte samma spets med tre top-15 och ytterligare två strax bakom. Inte ens Österrike kan komma upp i den standarden. Det bästa är också att, med något undantag, de är ett gäng unga åkare som kommer att hålla i många år till.
3. Ida Ingemarsdotters förvandling. Började året klart dåligt. Kom lååångt bak i flera lopp och det kändes som en mellansäsong, jag tror t.o.m. hon tog en timeout och helt plötsligt så hände allt på en gång. På pallen i Rogla och i Milano så vann både individuella sprinten och lagsprinten. Snacka om snabb förvandling.
4. Sveriges insats i skidskytte-VM. Fram till VM så hade det varit en Ok säsong för många av de svenska utan den absoluta toppen. Jag trodde någ på max en medalj i VM men döm om min förvåning när det blev hela fem stycken. tyvärr inget guld men ändå.. Förutom medaljerna så hade Sverige flera placeringar strax bakom pallen.
5. Johan Olssons säsongsdebut. Olsson hade plågats av skador hela försäsongen och hade faktiskt planer på att sluta. I säsongspremiären tog han en hägst oväntat seger och en överlägsen sådan, han vann med nästan 30 sekunder. Otroligt imponerande med tanke på hans uppladdning. Efter det så fortsatte hans säong på ett enastående sätt men det var premiären som lämnade mest avtryck!

Nya listor i veckan!

Slutspurt

Idag och imorgon kommer de sista inläggen om årets skidsäsong. Som nog många vet är det några av mina absoluta favoritsporter att följa på TV. Idag tänkte jag helt enkelt ranka de svenska idrottare som har gjort årets bästa prestationer i skidspåret och i backen. Det har i allmänhet varit en bra säsong där många har lyckats över förväntan men det har ju ändå varit ett "mellanår" då det inte varit nån längd eller alpin-VM. Det blir det nästa år istället å då ska det bli en hel hög med medaljer. Här kommer iaf listan!

1. Teodor Pettersson. När Emil Jönsson mest var skadad och sjuk och Jesper Modin hade en allmän usel säsong så klev Pettersson fram och vann hela sprintcupen. Väldigt imponerande av en kille som tidigare aldrig varit på pallen. Ska bli kul att se hans utveckling till nästa år.
2. Marcus Hellner. Egentligen ingen stor säsong men i kraftprovet Tour de ski imponerade han stort och knep en andraplats. Han åkte ikapp och förbi Nortuhg i slalombacken på sista sträckan och hade bara omäjliga Cologna framför sig.
3. André Myhrer. Den klart stabilaste av alpinåkarna. Fyra pallplatser och en seger i slalomen och även en del placeringar i storslalom. Han har hittat jämnheten på en hög nivå och ät ett givet medaljhopp till nästa år.
4. Carl-Johan Bergman. Har överaskat stort på mig i år. Blev helt plötsligt en vinnare och kombinerade helt plötsligt bar skytte med snabb åkning. Tog även två medaljer i VM och då ska han så klart vara med på listan.
5. Ja det fanns en del som man kunde haft med på sista platsen (Ingemarsdotter, Lindell-Vikarby, Kalla, Byggmark, Borssén, Ekholm, Lindström) men jag måste ta med oldtimern Johan Olsson. han var skadad och sjuk mest hela säsongen men när han väl åkte så gick det bra. Han vann tre av de nio (tror jag) lopp han körde under säsongen. Högst imponerande så han förtjänar en plats på listan.

En sista lista i detta ämne imorgon!

Motståndare

Jag har väldigt få minnen från min skoltid när jag gick i de lägre årskurserna, varför har jag ingen aning om men en sak kommer jag klart ihåg och det är vilka favoritlag alla hade i elitserien i hockey (jag och Jocke höll på Leksand, Kalle och Anders på Djurgården, Collin på Björklöven och Robban på Skellefteå t.ex.). Redan där startade nog ogillandet av andra lag. De som man blev hånad av vid en leksandsförlust (i mitten på 80-talet så var det ganska många sånna), se personerna och de lagen ogillade man mer, och det var dom lagen som man då så klart helst vill att Leksand skulle tvåla till ordentligt. Sen har det självklart ändrats lite under åren som gott vilka lag som man tycker illa om, men vissa hänger kvar.

Dagens lista handlar alltså om de lag som jag som leksing tycker mest illa om!

1. Mora. Detta lag brydde man sig inte alls om fram till de första allsvenska säsongerna. Innan det var det ett dalalag i periferin som möttes och slog på försäsongen men nu tycker man illa om allt som har med Mora att göra. Det finns inget skönare än att tvåla dit dem i ett derby. Ramsan "Dalarna är vårat landskap, Siljan är våran sjö...." sätter tonen.
2. Brynäs. Trots att det var flera år sen lagen möttes så är det verkligen ett lag som jag ogillar. Lagen var ju de två storlagen på 70-talet och även om inte jag hängde med då så har väl det dröjt sig kvar. Brynäs har också haft en förmåga att "sno" en hel del spelare från oss vilket inte har uppskattats. Längtar till vi är tillbaka i elitserien så vi kan spöa Gävlegrabbarna ordentligt.
3. Färjestad. Jag vet inte vad det är med detta lag men det känns bara så otroligt självgoda. Trots att de också har sina svackor, och faktiskt har varit nere i kvalserien en gång, så överlever de alltid och så är de framme i final mest hela tiden.
4. Luleå. Här är det helt enkelt för att Leksand alltid haft så troligt svårt för detta lag. Alltid när det har gällt nåt så har de haft en Myllis eller nån annan supermålis som har hållt tätt. Minns framförallt en kvartsfinalserie (kan ha varit -96) när Leksand var sjukt mycket bättre men ändå inte lyckades
5. Malmö. Ja här är det helt enkelt ett ogillande som består i att laget är en ren köpepengaprodukt där det satsas miljarder på att laget ska lyckas. Därför är det så himla skönt när laget misslyckas. Jag hade på känn att det skulle bli fiasko i år då det kändes som om det var alldeles för många nya spelare utan egentligen anknytning till laget, det brukar väldigt sällan funka då..

Eftersom det är den sista stora vintersporthelgen så måste jag nog lista lite sånt nu lördag-söndag!

Bästa Leksandslåtar..

Ja idag kör det igång, den underbara och förhatliga kvalserien. Det kommer att bli en nervös knapp månad innan det är klart. Jag hoppas på det bästa men man är ju ganska så luttrad så blir det inget av med elitserien så får det vara så. Det är ganska kul att vara ett topplag i allsvenskan också. Hur som helst så hoppas jag att Djurgården missar. Inte för att jag tycker illa om dom på något sätt men om det skulle hända som kommer de definitivt snabbt utöka elitserien till 14 lag och det tror jag stenhårt på!

Dagens lista handlar om några underbara leksandslåtar som passar bra att lyssna på innan, under och efter matcherna. Det finns ju många att att av men här är iaf fem favoriter.

1. Stiko Per Larsson. Bröder. Leksands introlåt och en riktig klassiker. Stiko Per är en grym artist och en sann leksing och låten har en bra text och tål att lyssnas på om och om igen.
2. 69, 73, 74, 75. Jag vet faktiskt inte vad den här låten heter och jag hittar inte skivan i de ouppackade kartongerna. Men refrängen är en klassiker: 69, 73, 74, 75, vi ska ta guld igen. Kan aldrig sägas tillräckligt.
3. Mimikry, lirarnas lag. Hjalle och Heavy (om nån kommer ihåg den). En rockig låt som passar perfekt till hockey. Underbar text om laget i allas hjärta och livet i klacken.
4. Revolt blå. 272. En hyllning till störste av alla, Jonas Bergqvist,
5. Pappas pojkar. Lirarnas lag. Härlig röjdiscolåt som är gjord tillsammas med Superstars. Ett måste

Anja Pärson

För första gången så kommer jag idag att lägga upp en gammal lista. Det var nämligen så att tidigare i vintras så skrev jag om Anja Pärsom och hennes framgångsrika karriär. Igår så gick hon ut med att, även hon, kommer att lägga av. Hade jag vetat det då så hade jag såklart väntat med den listan men jag trodde verkligen att hon skulle köra på ytterligare nån säsong. Därför kommer samma lista men med lite annan text till..
Anja har gjort en helt miserabel säsong. Så här dålig har hon aldrig varit och jag trodde verligen att hon skulle ta revansch på sig själv genom att köra nästa år men motivationen och orkan fanns tydligen inte, vilket är förståeligt efter femton år i världscupen. Jag har läst en del kommentarer på nätet och hon hyllas mycket men det är poåfallande många som tycker att hon borde slutat för flera år sen och att det ska bli skönt att slippa lyssna på hennes gnäll och bortförklaringar. Det andra kan jag till viss del hålla med om. Hon är ju inte samma solstråle som, t.ex. Magdalena Forsberg eller Sanna Kallur, hon säger alltid vad hon tycker och tänker, kanske har det böivit lite väl negativt ibland. Det där med att sluta tidigare håller jag däremot inte alls med om. För det första så måste man väl få hålla på så länge man tycker att det är kul. Det är ju inte direkt så hon har tagit en plats för någon ung lovande störtloppstjej (det vimlar inte av sånna precis..) sen var hon ju faktiskt så sent som förra året en vinnare i världscupen och varför ska man då lägga av. Ska man resonera så så skulle ju t.ex Roger Federer slutat för tre år sen och tvillingarna Sedin skulle ha lagt av efter förra året. Det är ju otroligt svårt att veta när tillbakagången ska komma. Nej Anja gjorde helt rätt som fortsatte och hon ska ha ett stort tack för en lång och härlig karriär med otroligt många höjdpunkter.

1. VM veckan i Åre 2007. Hon kom dit med usel form och som ett stort frågetecken. Hon åkte därifrån med tre guld, ett silver och ett brons. Hon var totalt överlägsen i fartgrenarna och konkurrenterna undrar väl fortfarande vad som hände.
2. OS i Turin 2006. Anja missade OS-guld 2002 och ville verkligen ha ett guld denna gång. Från början gick det lite "trögt" med bara silver och bronsmedaljer men när det var dags för slalom så slog hon till med två perfekta åk. Guld blev belöningen!
3. OS-bronset i Vancouver 2010. Vad är ett brons i kombination om man ser det historiskt. Jo en otrolig prestation. Dagen innan så kraschade hon i målrakan på väg mot silver i störtloppet och hade tur att hon klarade sig över huvudtaget. Att resa sig upp dagen efter trots alla skavankrar och åka ner för samma backe igen och sen ta en medalj på köpet, sjukt starkt.
4. Första världscupsegern december 1998. Mer än tretton år sen, känns som en evighet sen. Anja startade som nummer 36 och låg femtonde efter första åket. Fick till ett riktigt drömåk i andra och utklassade alla, 18 år gammal.
5. Första fartsegrarna 2005 i San Sicario. Hon hade dominerat teknikgrenarna under flera säsonger men började långsamt förbättra sig i fartgrenarna och så helt plötsligt under en helg så vann hon både super g och störtlopp. Sen dess så har satsningen mer och mer gått mot farten..

Euphoria

Jag måste få med ett sista inlägg om Melodifestivalen innan det får läggas till handlingarna (iaf till slutet på maj då stora festivalen äger rum). Igår när jag var ute och sprang så lyssnade jag får skoj skull igenom de senaste årens schlagervinnare och enligt mig så finns det ingen av låtarna som är i närheten av årets vinnare vad det gäller hitpotential. Loreens låt är ju en riktig hit. Kul att sånna låtar får chansen att visa upp sig i schlagersammanhang numera. Jag gillade faktiskt henne redan när hon var med i IDOL 2004 men hade faktiskt ingen koll på om hon fortsatt sin musikkarriär.. Ja tillbaks till låtarna så tänkte jag idag ranka de bästa vinnarna från 2000-talet. Det kändes som för svårt att ranka vinnarlåtarna från alla år. Det har skiljt så otroligt mycket från hur det lät förr men från 2000-talet så känns det som om schlagern har fått lite bättre rykte. Här är listan.

1. Loreen: Euphoria (2012) Sjukt bra låt i en genre som jag inte vet vad man ska kolla. Väldigt modern och extremt hittig.
2. The ark: The worrying kind (2007). I början av deras karriär så var jag faktiskt inte så förtjust i dem men det ändrades senare. Denna låt gillar jag mycket, en riktig hit.
3. Lena Philipsson: Det gör ont (2004). Otroligt bra poplåt som var en sån låt som föll alla i smaken. Låg högt på alla listor. Gjorde sig bättre på svenska än den engelska versionen.
4. Friends: Lyssna till ditt hjärta (2001). En riktig klassisk schlager, den senaste (sista?) i sitt slag som vunnit. Håller än idag!
5. Carola: Evighet (2006). Inte en av Carolas bästa men det är ju ändå Carola så det är klart att det är en bra schlager.

Sämst: Martin Stenmarck: Las Vegas (2005). Tillsammans med Malena Ernmans hemska operalåt från 209 så är denna den sämsta vinnarlåten från 2000-talet. Har för mig att det inte var nån vidare festival det året men nej detta var ingen bra vinnare. Alls.

Nya listor kommer!

Helena Ekholm

Igår kom det ganska väntade, men tråkiga, beslutet att Helena Ekholm lägger av, bara 27 år gammal. Hon sa redan efter förra säsongen att hon var osäker på hur många år till hon orkade köra och om hon orkade med ytterligare en OS-satsning. I år har hon gjort sin sämsta säsong sen 2008 och hon har inte vunnit ett enda lopp (iofs har många av konkurenterna varit grymma i år..), skyttet har varit lite sämre än tidigare år och hon har inte haft en chans mot de andra kanonerna i spåret. Skidskyttet på damsidan kommer nu verkligen att hamna i skuggan av herrarna då det inte finns någon som ens är i närheten av hennes klass. Ok det kommer inte bli lika tomt som efter Magda Forsbergs sorti men tomt kommer det att bli, helt säkert. Så idag som en liten hyllning så kommer här Helenas största stunder!

1. Världscupsegern 2009. Helt sjukt vilken dramatik det var den säsongen. Det avgjordes i det allra sista loppet som hon vann. Kati Wilhelm blev i det loppet femma vilket gjorde att de hamnade på precis samma poäng och Helena vann cupen bara genom att hon hade fler segrar under säsongen.
2. Första VM -guldet. Redan 2007 så kom den första VM-medaljen. I mixed-stafetten tog Sverige ett högst överraskande guld. Den första av totalt åtta VM-medaljer.
3. VM guldet 2011
4. Bragdmedaljen 2009. Den första skidskytt att få priset. Hon fick det för världscupssegern och medaljerna i VM. Hon fick även Jerringpriset det året.
5. Första världscupssegern. Den kom i kalla Ryssland våren-07. Hon hade innan det inte ens varit på pallen och det skulle dröja till december-08 innan seger nummer 2 kom.

Nya spännande och ospännande listor under veckan som kommer!

Sjukdomar

Jag vet att jag inte ska klaga. När man skaffar småbarn så får man räkna med mycket sjukdomar de första åren, men ända.. den senaste tiden har varit helt sjukt sjuk. Sen strax innan jul har vi haft tre magsjukor, influensa, halsfluss och öroninflammation (två gånger). Ja plus den vanliga hostan och snorigheten. Den konstiga är att jag har klarat mig i princip hela tiden men ibland känns det som om det hade varit skönt att vara sjuk själv och bara ligga i sängen (fast jag vet att det egentligen inte är så). Jag tycker ändå att vi (mest Pernilla) försöker tänka till med renlighet hemma och att vi alltid spritar händerna och försöker att undgå att umgås med folk som är sjuka. Ändå så lyckas de där jävla bakterierna alltid nå fram till oss ändå. Vi får hoppas att vi haft vår ranson nu så vi kan vara friska under resten av våren. Japp så dagens lista kommer helt enkelt handal om de värsta sjukdomarna. Kommentera gärna om vad ni andra tycker!

1. Magsjuka. Bara så jävla äckligt, både att ha själv och ta hand om.
2. Influensa. Man blir så sjukt sänkt.
3. Riktig rejäl hosta. Det var länge sen jag hade en sån själv men jag har försökt att sova bredvid en som har haft det och det är omöjligt (för båda två)
4. Förkylning. En huvudvärk som aldrig släpper, snor som rinner och man känner sig bara så seg.
5. Halsfluss. Ingen aptit, gör ont att svälja. Nej inget kul alls!

Ja jag vet att det finns folk med mycket värre sjukdomar som det är mycket mer synd om men när man är mitt uppe i det själv så är det svårt att tänka positivt.

Imorgon förhoppningsvis en positiv lista!

Fiaskon i skidspåret

Oj oj oj vad jag tyckte synd om skidskytten Ted Armgren idag. Slog på TVn idag en kvart efter stafetten börjat och när jag hörde att han redan då låg tre minuter efter så trodde jag att det var ett dåligt skämt men det var helt enkelt en total genomklappning, en klassiker helt enkelt. Jag måste säga att det var lite dåligt "coachat" av förbundskaptenen Staffan Eklund. Att sätta en debutant på första sträckan som också gått ut och sagt att han inte var helt säker på sin åkning kändes som en felbedömning. Eftersom Sverige under många år varit en b-nation i skidskytte så har jag ingen koll på tidigare fiaskon men i längskidspåren så har jag koll på vad som har hänt så dagens lista handlar helt enkelt om stora stora misslyckanden i stafetter i mästerskap.

1. VM 1993 I Falun. Detta mästerkap var ju ett fiasko från början till sista dagen då Mogren räddade oss med sitt femmilsguld. Stafetten var  väl det mest traumatiska för oss skidintresserade. Niklas Jonsson tog hand om startsträckan och misslyckades kapitalt. han växlade typ som femtonde efter Japan och Storbritannien. Sen åkte de andra i laget inte så mycket bättre men det var Jonsson som fick bära hundhuvudet och var mångas hackkyckling under ganska många år. OS-silvret 1998 uppvägde en del..
2. OS 1992 i Albertville. Ytterligare en hemsk skidhändelse. Denna gång var det Christer Majbäck som fick all skit, till viss del var det helt rätt. Han hamnade i tufft sällskap på sträcka två men med tanke på att han hade varit den bästa svensken i skidspåret under detta mästerskap så borde han ha klarat det bättre men han gick totalt in i väggen när Ulvang och grabbarna öste på och Sveriges chans var borta. Sen körde Forsberg och Mogren bra men dom kunde inte rädda Sverige.
3. VM 2003. Är detta ett fiasko eller inte, det är frågan? Man kan ju fråga Jörgen Brink.. Ständigt denna Brink som gjort så mycket bra men som alltid kommer vara påmind om denna dag då han från en klar ledning på sista sträckan gick totalt in i väggen och Sverige slutade på tredje plats.
4. OS 2002. Ett totalt bortglömt fiasko men ett reservbetonat Sverige (utan Elofsson) kom typ på trettonde plats och hade bl.a stornationen USA framför sig..
5. VM 1974 i Falun. Ja jag vet att jag inte var född då men det måste ändå med på listan. Sverige blev diskade!!! Sveriges startman Hans-Erik Larssons skida gick sönder redan i starten och sen var han tvungen att byta skida igen och detta var inte tillåtet så det blev det en diskning. Kan ett fiasko bli större??

Imorgon borde det bli en sista lista om melodifestivalspektaklet..

Finaldags

På lördag är det dags för finalen i melodifestivalen. Efter fem veckor med ett koppel usla låtar, en del bra och ett fåtal riktigt bra så ska nu de tio "bästa" göra upp om vem som ska få det stora nöjet(?) att representera Sverige i den stora finalen. Det verkar som om alla (som bryr sig) tippar på Loreen. Om man ser till låten så är det ju den bästa och mest hittiga av de som är med. Vad det gäller sångprestationen så håller jag nog PÅ Molly Sandén och var det gäller själva showen så var väl Danny den som glänste mest. Sen vet man ju aldrig hur många som "skämtröstar" på Ranelid.. Hur som helst så lyckades Christer Björkman återigen skapa ett startfält fyllt av variation och artister som har sålt lösnummer åt kvällstidningarna. Imponerande på sitt sätt. Sen kan det ju diskuteras om det är lämpligt att en person ska ha så stor makt att bestämma vilka som ska vara med då det är egentligen enda chansen för denna ty av artister att synas i stora sammanhang..p

Dagens lista handlar om vilka jag gärna skulle vilja se på schlagerscenen nästa år eller något av de följande. Artister som skulle kunna lyfta festivalen ytterligare musikaliskt och inte göra det mer av en freakshow.. Har svårt att se några av mina önskningar slå in men hoppas går ju..

1. Agneta och/eller Frida. Att få hela ABBA att ställa upp känns ju helt omöjligt (även om det skulle vara sjukt coolt) men att få tjejerna att ställa upp, som en duo eller själva kan väl inte vara helt omöjligt. Det skulle ju vara otroligt häftigt. Satsa på det 2014 när det är 40 år sen dom vann.
2. Europe. Hårdrock har ju visats sig gå hem de senaste åren både i Sverige och i Europa och då borde ju Europe vara det perfekta bandet. En tre minuters "The final countdown", vilken succé det skulle bli.
3. Mauro Scocco. Många andra av hans typ har tidigare sagt nej men ändå till slut ställt upp, då borde han kunna göra samma sak. Det skulle ju vara skitkul om han kunde ställa upp med en riktigt deppig låt på svenska som bara han kan, eller kanske en duett med polaren Plura.
4. Jocke Berg. Ja här drömmer jag så klart lite men att han borde ju kunna ställa upp som låtskrivare iaf till, ja typ Miskovsky eller nån liknande. Treminuters Kentmagi skulle festivalen behöva..
5. Ace of Base. En personlig favorit från förr som jag gärna skulle se. Självklart skulle det vara med orginaluppsättningen med systrarna Berggren på sång, inte som det är nu med två helt okända tjejer. Är helt säker på att Uffe och Jonas fortfarande kan kan skriva riktigt bra pophits.

Någon som har några andra personliga favoriter...

Camilla Läckberg

Det är intressant det här med motivation. För bara en dryg vecka sen så skrev jag inlägg varje dag och jag hade ett gäng inlägg som inte kom med. Sen gick det några dagar då det av olika anledningar inte blev nåt skrivet, helt plötsligt så försvann motivationen och det har inte blivit nåt inlägg alls på en vecka. Trist när jag hade sånt bra flyt med skrivandet under februari. Ska försöka att skärpa mig och hoppas att lusten kommer tillbaka.
Samma sak gäller med bokläsandet. Ok det är svårare att hinna med med småbarn men ändå.. I perioder läser jag jättemycket och har en hög böcker på gång. Andra gånger så kan de gå månader när jag inte öppnar en bok och jag har ingen lust till att läsa alls..
Nu köpte jag ändå en del böcker på den mer och mer urtunnade bokrean och den bok jag valde att börja läsa var Camilla Läckbergs senaste. Jag vet inte varför jag valde den men det kändes som ett bra alternativ med en enkel deckare..Jag är verkligen splittrad vad det gäller hennes böcker. Å ena sidan så stör jag mig på språket och att hon tar upp så mycket triviala saker som vad barnen i boken ser på för filmer och vad de åter till sitt kvällsfika. Å andra sidan är hennes historiska tillbakablickar otroligt spännande och välskrivna och man bara vill läsa mer och mer så man får reda på hur allt hänger ihop.. Lite kluvet med andra ord.. Här kommer iaf dagens lista. Läckbergs bästa böcker!

1. Stenhhuggaren (2005)
2. Predikanten (2004)
3. Tyskungen (2007)
4. Isprinsessan (2003)
5. Änglamakerskan (2011)

Jag återkommer med fler listor av detta slag när jag kommit igång lite mer med läsningen! Imorgon tänkte jag ladda inför lördagens final med en melodifestivallista!

Vasaloppet

Ja nu är vi inne i mars månad och jag hoppas att besöksantalet på sidan fortsätter att öka! Idag kommer det att handla om bland det svenskaste som finns, vasaloppet. Jag har själv aldrig åkt men har flera kompisar som har gett sig iväg på de nio milen. Har faktiskt aldrig haft en tanke på att åka fast jag har åkt en del skidor och har, iaf tidigare, haft en bra kondition. Men nu när vi flyttat ut på lnadet med närhet till skidspår så tror jag att det finns en liten möjlighet att jag kanske åker om några år om det blir några vintrar med mycket snö så det kan bli lite träning.
Hur som helst. nio mil är sjukt långt och man blir lika imponerade varje år att så många klarar av denna utmaning. TV-sändningarna från loppet har alltid varit ett måste första söndagen i mars. När man var mindre så stod TV:n på hela morgonen. Sen när man flyttade hemifrån så kanske inte klockan stod på väckning kl.7.00 utan då kanske man har sett den senare delen av loppen. Idag så tänkte jag ranka fem cooal vasalopp som av en eller annan anledning finns kvar i minnet. Som vanligt så blir det mest från senare år eftersom jag inte är 78 år gammal så jag kan inte minnas Mora-Nisses lopp (även om jag skulle vilja). Sen brukar jag för säkerhets skulle konslutera wikipedia (eller liknande) men in detta ämne har det varit lite svårt att hitta fakta så är jag ute och cyklar så får det vara så...

1. 1988. En riktig klassiker. Tvillingarna Anders och Örjan Blomqvist från IFK Lidingö rycker och kommer in tillsammans i Mora. De bestämmer sig tidigt för att dela segern och skidar tillsammans med kranskullan på axlarna över mållinjen. Vilken finish! I detta läge kommer den dalska mentaliteten in och några jurymedlemmar vägrar gå med på att de ska dela segern (kommer ej ihåg vem som var först..) Till sist så kom väl juryn tills sans och de fick sin gemensamma seger. Örjan dog sen redan år 2000 medan Anders fortfarande är en omtyckt expertkommentator..
2. 1994 Staffan Larsson, Morasonen, vilken hjälte. Detta år fick han för sig att staka hela loppet pga av ett benbrott tidigare under säsongen. Då var det ingen som hade gjort nåt sånt, nu är det ganska så vanligt. han ledde länge, men fick kramp i armarna och slutade femma, men hans tid skulle komma senare.
3. 1998. Men inte detta år även om typ alla alla hade förväntat sig det. Han ryckte med nån mil kvar och defilerade in mot Mora. Då kom Åsarnas Peter Göransson med en långspurt som hade fått Northug grön av avund och trots att uselt läge spurtade han förbi Larsson till publikens stora förtret. Han åkte de nio milen på sjuka 3.38. Den klart snabbaste segertiden, trots att man tidigare fick köra skate. Larsson fick sen seger året efter i ett mer normalt lopp.
4. 1982. Mitt tidigaste minne. Fransmannen Jean-Paul Pierrat vann sin andra seger och gled in över mållinjen som segrare, trodde alla. Men tydligen så hade han gjort sig skyldig till ett otillåtet skidbyte så han fick helt enkelt lämna ifrån sig kransen och prischecken till Lars "Fryken" Frykberg från Mora som kom tvåa i samma lopp.
5. 2010. Ett sjukt jämnt lopp med många åkare kvar till slutet. En av åkarna är Jörgen Brink. En kille som har fått otroligt mycket skit. Först som stafettsumpare i VM 2003 (fast han tog tre medaljer i det mästerskapet) och sen som misslyckad skidskytt (han var ändå top-10 några gånger). Hur som helst så spurtade Brink hem loppet och fick upprättelse för mycket av den kritiken han fått. Han vann även förra året och siktar på tredje segern i rad!