På lördag sätter spektaklet igång igen och det kommer så klart att återspeglas på bloggem. Men jag kan ju knappast skriva listor om detta ämne under sex veckor så det får bli lite nån gång ibland när jag får nån bra idé. Denna idé blev iaf ganska bra.. Dagens lista handlar om festivaler som jag minns av en eller annan anledning. Vissa minnen är stora, andra är lite mindra. Det som är gemensamt är att de på nåt sätt finns kvar i minnet trots att, i vissa fall, ganska många år har passerat. När jag var liten så kollades det inte på festivalen hemma i Bergsbrunna så några tidiga festivalminnen finns det tyvärr inte.
1. 1986. En festival att minnas av många anledningar. Lennart Swahn var usel programledare, Gessle var med som textförfattare och alla hade superroliga frisyrer, men det som verkligen stack ut detta år var att istället för att artisterna framförde sina låtar live med orkester och hela skiten så visades musikvideos. Detta var ju när musikvideon började slå igenom ordentligt och då ville väl SVT hänga på i trenden. Det gick väl sådär... de flesta av videosarna var ju helt sjukt dåliga. Låten som vann: "E´det det här du kallar kärlek" med Lasse Holm och Monica Törnell blev inte ens i närheten en lika stor hit som tvåan "Kärleken är Evig" och trean Style med "Dover-Calaias". Idén med musikvideor försvann direkt efter detta lilla fiasko, tack för det.
2. 2008. Charlotte Perelli vann, Sanna Nielsen kom tvåa och BWO trea och det var verkligen ingen skräll, det är inte därför detta år var minnesvärt. Detta år var det istället pausunderhållningen som man minns. Detta var nämligen Björn Gustafssons stora stund. Helt plötsligt pratade alla om denna komiker och man undrade vilka komiska höjdpunkter som skulle komma. Höjdpunkten var självklart när han ensam på scenen sjöng en smäktande kärleksballad tillägnad Carina Berg (som ju är tillsammans med Kristian Luuk som var programledare...)
3. 2005. Där minns jag framförallt finalen. Jag och Pernilla hade flyttat till vår första gemensamma lägenhet och och hade någon slags inflyttningsfest. Vår kompis Nisse hade fixat löpsedlar med alla artister som vi satt och hejade med. Festen var jättekul men det var helt fel vinnare (Stenmarck)
4. 1990. Också ett sånt där lite mer udda minne. Det var väl ingen vidare klass på låtarna detta år. Edin-Ådahl vann och Carola kom tvåa i sin comeback men den låten som folk kommer ihåg och som alltid finns med på samlingsschlagerskivor är ju givetvis Loa Falkmans "Symfonin". En underbar låt sjungen av denne store svenska sångare. Fick usla poäng hela kvällen och kom klart sist.
5. 2002. Detta år så var det första gången med deltävlingskonceptet. Det blev knappast bättre klass på vinnarlåten (Never let it go, Afrodite) men det blev helt klar fler låtar att minnas och framförallt så fanns det möjlighet för fler artister att synas. Helt plötsligt fanns det plats för rutinerade rävar som Kikki, Bettan och Lotta, Jan Johansen och Arvingarna, men även nya artister som aldrig fått chansen annars som Excellence och Mendez. Sen var men tvungen att fylla ut med lite mer skämtsamma inslag som Brandsta city släckers och Molle från TV-serien baren...
Nya listor på gång i veckan.
2012-01-31
2012-01-29
Vintersport
Jag har tidigare varit inne på att vintersport verkligen tilltalar mig, både på TV och att utöva själv men dagens inlägg kommer att handla om det som visas på TV. Vinterstudion på SVT har ju verkligen höjt intresset och de visar ju verkligen nästan allt man vill se. Fyrans sportcentralen eller vad det nu heter har inte fått till det riktigt än. Lite rörigt och programledarna skapar inte lika stor glädje som Popsen har gjort de senaste vintrarana. Det finns dock en del vintersport som iaf jag gärna skulle se mer av. Det handlar så klart om sändningsrättigheter och sånt men ändå. När de ändå sänder hela helgerna så skulle det få plats med lite mer. Här kommer lite tips till SVT på vad de kan visa mer av.
1. skeleton. Underbar sport. hade vi haft en svensk stjärna så hade det säkert visats mycket. Liggandes på mage på en pluttliten kälke så åker galningarna ner för en isad bana i typ 100 km/h, hur coolt som helst.
2. Short track. Fick ett lyft när Australiens Bradbury vann OS-guld 2002, ni vet när alla andra ramlade och han lugnt gled över mållinjen och Bosse Hansson utbrast " Kan detta verkligen räknas". Ja i denna sport handlar det framförallt om att stå på benen när trängseln i kurvorna.
3. snowboard halfpipe. Hur oseriösa de tävlande än vill framstå sig vara så är det så fantastiskt duktiga och de tricks de gör förvånas man av gång på gång.
4. backhoppning. Ja inte är det som på Boklöv och Staffan Tällbergs tid då det var superspännande nästan varje helg. Men oavsett avsaknaden av svenskar så är det, om man sätter sig in in det, en grymt bra TV-sport där det alltid avgörs i sista hoppet. Nu hörde jag att Ostbågen körde nån sändning på SVT och det sänkte väl betyget lite men annars får de gärna visa mer.
5. Extrem skidåkning. Ni vet den här sporten när galningar åker ner för ett berg med stup och klippor och andra farligheter och det gäller att åka så snabb väg som möjligt.. Visas en del på eurosport och när man väl börjar kolla så är det omöjligt att sluta. Vilka galningar, vilka prestationer.
Tack för idag, nya listor kommer i veckan!
1. skeleton. Underbar sport. hade vi haft en svensk stjärna så hade det säkert visats mycket. Liggandes på mage på en pluttliten kälke så åker galningarna ner för en isad bana i typ 100 km/h, hur coolt som helst.
2. Short track. Fick ett lyft när Australiens Bradbury vann OS-guld 2002, ni vet när alla andra ramlade och han lugnt gled över mållinjen och Bosse Hansson utbrast " Kan detta verkligen räknas". Ja i denna sport handlar det framförallt om att stå på benen när trängseln i kurvorna.
3. snowboard halfpipe. Hur oseriösa de tävlande än vill framstå sig vara så är det så fantastiskt duktiga och de tricks de gör förvånas man av gång på gång.
4. backhoppning. Ja inte är det som på Boklöv och Staffan Tällbergs tid då det var superspännande nästan varje helg. Men oavsett avsaknaden av svenskar så är det, om man sätter sig in in det, en grymt bra TV-sport där det alltid avgörs i sista hoppet. Nu hörde jag att Ostbågen körde nån sändning på SVT och det sänkte väl betyget lite men annars får de gärna visa mer.
5. Extrem skidåkning. Ni vet den här sporten när galningar åker ner för ett berg med stup och klippor och andra farligheter och det gäller att åka så snabb väg som möjligt.. Visas en del på eurosport och när man väl börjar kolla så är det omöjligt att sluta. Vilka galningar, vilka prestationer.
Tack för idag, nya listor kommer i veckan!
2012-01-28
TV-våren
Många av nyheterna för TV-våren har börjat eller är på gång. Jag tänkte idag ranka det som jag tänker försöka se. Det kommer troligen inte bli så men man kan ju hoppas i alla fall.
1. Sveriges mästerkock. Har redan kört igång och det verkar bli lika bra som första säsongen. Kul matlagning och en del roliga karaktärer. Roligast hittills är Marco som är väldigt mån om att få berätta om hur bra han är och vilken koll han har på alla möjliga matlagningstekniker. Ändå så har han varit nära att åka ut båda de första avsnitten. De tre domarna(morberg, Mannerström, Aujalay) passar perfekt i sina roller, lite lagom småsura men ändå bra coacher.
2. Desperate housewives. Ja jag vet jag tjatar om denna serie, men den är ju så bra. Absolut sista sista säsongen nu och slutet kommer nog bli riktigt bra med tanke på vad de byggt upp nu under början av denna säsong nummer åtta.
3. Mästarnas mästare. Ser redan fram emot årets upplaga. Ska tydligen ha spelats in i Budapest. Tyvärr så kunde inte legenden Gunde Svan medverka men det är fullt av härliga andra legender som Slangen, Schwarz, Wiberg och Anders Järryd.
4. The firm. Ska tydligen vara en fortsättning på boken/filmen tio år senare. Det är ju ett av Grishams främsta så det kan bli riktigt bra.
5. Får vi följa med. Filip och fredriks nya program. Behövs inte sägas så mycket mer, måste ses!
Nya listor på gång!
1. Sveriges mästerkock. Har redan kört igång och det verkar bli lika bra som första säsongen. Kul matlagning och en del roliga karaktärer. Roligast hittills är Marco som är väldigt mån om att få berätta om hur bra han är och vilken koll han har på alla möjliga matlagningstekniker. Ändå så har han varit nära att åka ut båda de första avsnitten. De tre domarna(morberg, Mannerström, Aujalay) passar perfekt i sina roller, lite lagom småsura men ändå bra coacher.
2. Desperate housewives. Ja jag vet jag tjatar om denna serie, men den är ju så bra. Absolut sista sista säsongen nu och slutet kommer nog bli riktigt bra med tanke på vad de byggt upp nu under början av denna säsong nummer åtta.
3. Mästarnas mästare. Ser redan fram emot årets upplaga. Ska tydligen ha spelats in i Budapest. Tyvärr så kunde inte legenden Gunde Svan medverka men det är fullt av härliga andra legender som Slangen, Schwarz, Wiberg och Anders Järryd.
4. The firm. Ska tydligen vara en fortsättning på boken/filmen tio år senare. Det är ju ett av Grishams främsta så det kan bli riktigt bra.
5. Får vi följa med. Filip och fredriks nya program. Behövs inte sägas så mycket mer, måste ses!
Nya listor på gång!
2012-01-27
Roliga namnbyten
Som jag skrev i nåt inlägg i våras så är NBA en av ligorna som jag följer mest. Tyvärr så har jag ingen tv-kanal som sänder matcherna men varje morgon så kollar jag statsen från nattens matcher. Först så klart hur det har gått för mina favoriter Chicago Bulls(går jävligt bra nu, en ny storera på gång) och även hur det går för Detroit Pistons där svenske Jerebko spelar (uselt för laget, OK för Jerebko). Jag kollar även de andra matcherna och stannar oftast till vid Lakers Där finns nämligen mannen som tidigare hette Ron Artest. Han är mest känd för att blivit avstängd typ en hel säsong när han slogs med folk i publiken i en match mellan Pistons och Pacers. Hur som helst har han numera bytt namn till Metta Word Peace. Detta är alltså helt sant och inget skämt. Han har verkligen fått det namnet registrerat och det är det som används. Helt sanslöst sjukt och roligt. Varför har jag faktiskt ingen aning om, men det kanske det är nån annan som har koll på..
Självklart så toppar han listan över konstiga namnbyten men på dagens lista finns ett gäng till, både från sportens värld och från andra områden.
1. Cassius Clay. Kanske det mest kända namnbyten i historien. Konverterade till islam och blev då Muhammad Ali, den största boxaren genom tiderna.
2. Farookh Bulsara. Kanske det roligaste namnet av alla.. Hade knappast blivit en sån stor världssuccé med detta namn. Tur att tog förnuftet till fånga och bytte namn till Freddie Mercury.
3. Ludmila Narozjilenko. Ja så hette den sovjetiska häcklöperska som vann VM-guld 1991. Då tänkte väl typ alla att det var en dopad öststatstjej. Fen år senare dök hon upp som Ludmila Engquist och blev hela Sveriges gunstling under några år. I början på 2000-talet när hon återigen åkte fast för doping så önskade nog många att hon behållt sitt ursprungliga namn.
4. Reginald Dwight. Precis som på plats två ett jättekul namn som verkligen inte passar om man vill bli en världsledande artist. Ja så blev det istället under namnet Elton John som de stora hitsen kom.
5. Jennifer Anastassakis. Jättefint namn och i detta fall var det faktiskt synd att hon bytte. Men för att slå igenom i film och TV-branschen i USA så kanske det behövdes ett namnbyte. I detta fall till Jennifer Aniston..
Fler listor under helgen!
Självklart så toppar han listan över konstiga namnbyten men på dagens lista finns ett gäng till, både från sportens värld och från andra områden.
1. Cassius Clay. Kanske det mest kända namnbyten i historien. Konverterade till islam och blev då Muhammad Ali, den största boxaren genom tiderna.
2. Farookh Bulsara. Kanske det roligaste namnet av alla.. Hade knappast blivit en sån stor världssuccé med detta namn. Tur att tog förnuftet till fånga och bytte namn till Freddie Mercury.
3. Ludmila Narozjilenko. Ja så hette den sovjetiska häcklöperska som vann VM-guld 1991. Då tänkte väl typ alla att det var en dopad öststatstjej. Fen år senare dök hon upp som Ludmila Engquist och blev hela Sveriges gunstling under några år. I början på 2000-talet när hon återigen åkte fast för doping så önskade nog många att hon behållt sitt ursprungliga namn.
4. Reginald Dwight. Precis som på plats två ett jättekul namn som verkligen inte passar om man vill bli en världsledande artist. Ja så blev det istället under namnet Elton John som de stora hitsen kom.
5. Jennifer Anastassakis. Jättefint namn och i detta fall var det faktiskt synd att hon bytte. Men för att slå igenom i film och TV-branschen i USA så kanske det behövdes ett namnbyte. I detta fall till Jennifer Aniston..
Fler listor under helgen!
2012-01-25
handboll
Ja det pågår ju ett handbollsmästerskap nu och TV4 satsat som vanligt med massa folk och sändningar från typ alla matcher. Jag har totalt tappat intresset av sporten och har inte sett en sekund och bryr mig väldigt lite om att det har gått helt uselt för Sverige. Tror ointresset hänger på att det har gått så otroligt mycket sämre för Sverige den senaste 10-årsperioden än under Bengan-tiden. Det känns liksom inget spännande att titta när Sverige kämpar om sjundeplatser eller vad det nu kan vara, även om inte det egentligen är särskilt dåligt.
Idag så handlar listan om fem spelare från förr, ett gäng favoriter från när Sverige var grymma och tog medaljer i typ alla mästerskap.
1. Magnus Wislander. Går inte att ha en listan utan "Slangen". Utsedd till århundradets bästa spelare och en stöttespelare under alla sina nästan 400 matcher. Gjorde comeback i RIK, 47 år gammal, innan Jul och gjorde tydligen bra ifrån sig.
2. Magnus Andersson. Spelfördelare och en grym straffskytt. När hans spel klickade gick det ofta sämre för Sverige. Utsedd till VM:s bästa spelare 1993.
3. Erik Hajas. EN superduper snabb kantspelare som alltid lyckades bra i landslaget. Gjorde otaliga kontringsmål under slutet på 80-talet och början på 90-talet.
4. Per Carlén. Mittsexa med härligt hårsvall. En riktig kämpa som alltid gav allt för laget. Lämnade sina skor på prispallen efter finalförlusten i OS-96 i Atlanta.
5. Ljubomir Vranjes. Kom in lite senare än de andra. Bara 166 cm lång vilket är extremt kort för en handbollsspelare. Kallades för den flygande köttbullen.
Fler listor kommer!
Idag så handlar listan om fem spelare från förr, ett gäng favoriter från när Sverige var grymma och tog medaljer i typ alla mästerskap.
1. Magnus Wislander. Går inte att ha en listan utan "Slangen". Utsedd till århundradets bästa spelare och en stöttespelare under alla sina nästan 400 matcher. Gjorde comeback i RIK, 47 år gammal, innan Jul och gjorde tydligen bra ifrån sig.
2. Magnus Andersson. Spelfördelare och en grym straffskytt. När hans spel klickade gick det ofta sämre för Sverige. Utsedd till VM:s bästa spelare 1993.
3. Erik Hajas. EN superduper snabb kantspelare som alltid lyckades bra i landslaget. Gjorde otaliga kontringsmål under slutet på 80-talet och början på 90-talet.
4. Per Carlén. Mittsexa med härligt hårsvall. En riktig kämpa som alltid gav allt för laget. Lämnade sina skor på prispallen efter finalförlusten i OS-96 i Atlanta.
5. Ljubomir Vranjes. Kom in lite senare än de andra. Bara 166 cm lång vilket är extremt kort för en handbollsspelare. Kallades för den flygande köttbullen.
Fler listor kommer!
2012-01-23
Anjas största stunder
Anja Pärson, vad ska man säga om denna otroliga tjej. Nu inne på sin fjortonde(?) säsong i världscupen. I år har det verkligen inte gått nåt vidare och priset togs väl i lördagens storslalom där hon nästan var fem sekunder efter i första åket efter att inte gjort nåt misstag utan bara åkte sjukt långsamt. Dags att lägga av säger väl 95% av svenska befolkningen. Men varför egentligen. Hon gör ju det hon verkligen älskar och är fortfarande sugen på framgångar. Trots att hon har varit mycket sämre i år så är hon fortfarande ett hot mot de bästa när hon får till det.
Historiskt så har hon tagit otroliga nitton medaljer i mästerskap, av dem är åtta guld. I alla mästerskap som hon varit med i så har hon bara åkt hem utan medalj vid två tillfällen, i sin debut 1999 (då hon åkte två gånger, båda gångerna i ledning..) och 2009 när backarna passade henne riktigt illa..
Dagens lista kommer att handla om fem av hennes största stunder. Det finns u några att välja på, men dessa har jag valt ut.
1. VM veckan i Åre 2007. Hon kom dit med usel form och som ett stort frågetecken. Hon åkte därifrån med tre guld, ett silver och ett brons. Hon var totalt överlägsen i fartgrenarna och konkurrenterna undrar väl fortfarande vad som hände.
2. OS i Turin 2006. Anja missade OS-guld 2002 och ville verkligen ha ett guld denna gång. Från början gick det lite "trögt" med bara silver och bronsmedaljer men när det var dags för slalom så slog hon till med två perfekta åk. Guld blev belöningen!
3. OS-bronset i Vancouver 2010. Vad är ett brons i kombination om man ser det historiskt. Jo en otrolig prestation. Dagen innan så kraschade hon i målrakan på väg mot silver i störtloppet och hade tur att hon klarade sig över huvudtaget. Att resa sig upp dagen efter trots alla skavankrar och åka ner för samma backe igen och sen ta en medalj på köpet, sjukt starkt.
4. Första världscupsegern december 1998. Mer än tretton år sen, känns som en evighet sen. Anja startade som nummer 36 och låg femtonde efter första åket. Fick till ett riktigt drömåk i andra och utklassade alla, 18 år gammal.
5. Första fartsegrarna 2005 i San Sicario. Hon hade dominerat teknikgrenarna under flera säsonger men började långsamt förbättra sig i fartgrenarna och så helt plötsligt under en helg så vann hon både super g och störtlopp. Sen dess så har satsningen mer och mer gått mot farten..
Nya listor kommer i veckan!
Historiskt så har hon tagit otroliga nitton medaljer i mästerskap, av dem är åtta guld. I alla mästerskap som hon varit med i så har hon bara åkt hem utan medalj vid två tillfällen, i sin debut 1999 (då hon åkte två gånger, båda gångerna i ledning..) och 2009 när backarna passade henne riktigt illa..
Dagens lista kommer att handla om fem av hennes största stunder. Det finns u några att välja på, men dessa har jag valt ut.
1. VM veckan i Åre 2007. Hon kom dit med usel form och som ett stort frågetecken. Hon åkte därifrån med tre guld, ett silver och ett brons. Hon var totalt överlägsen i fartgrenarna och konkurrenterna undrar väl fortfarande vad som hände.
2. OS i Turin 2006. Anja missade OS-guld 2002 och ville verkligen ha ett guld denna gång. Från början gick det lite "trögt" med bara silver och bronsmedaljer men när det var dags för slalom så slog hon till med två perfekta åk. Guld blev belöningen!
3. OS-bronset i Vancouver 2010. Vad är ett brons i kombination om man ser det historiskt. Jo en otrolig prestation. Dagen innan så kraschade hon i målrakan på väg mot silver i störtloppet och hade tur att hon klarade sig över huvudtaget. Att resa sig upp dagen efter trots alla skavankrar och åka ner för samma backe igen och sen ta en medalj på köpet, sjukt starkt.
4. Första världscupsegern december 1998. Mer än tretton år sen, känns som en evighet sen. Anja startade som nummer 36 och låg femtonde efter första åket. Fick till ett riktigt drömåk i andra och utklassade alla, 18 år gammal.
5. Första fartsegrarna 2005 i San Sicario. Hon hade dominerat teknikgrenarna under flera säsonger men började långsamt förbättra sig i fartgrenarna och så helt plötsligt under en helg så vann hon både super g och störtlopp. Sen dess så har satsningen mer och mer gått mot farten..
Nya listor kommer i veckan!
2012-01-21
Slalom
Denna lista skrevs förra söndagen men den fastnade tydligen på vägen.. Så det blir dagens bonusinlägg.
Medan sambo och dotter åkte på julgransplundring och annat skoj idag så fick jag hemmatjänsten. Mellan tvätt, disk och lek med Konrad så hann jag glutta lite på slalomen. Som vanligt nuförtiden så var det en stabil insats av de svenska åkarna. Det känns som om det alltid finns nån eller några som kan vara med och slåss om de högsta placeringarna och det är ju kul. Annars är väl den allmänna synpunkten att det var bättre på Stenmarks tid.. Det var väl det väl också eftersom han nästan alltid vann..Men i övrigt så var det ju ganska så glest mellan de svenska framgångarna och det var ju aldrig, som det är nu, med fem åkare som ligger top-20 i slalomcupen.
Dagens lista är en kort överblick över Stenmarks lagkompisar, det finns så klart flera namn men här är fem av dem som syntes mest på tv-bilderna, oftast långt efter Stenis i resultatlistorna.
1. Stig Strand. En en stor säsong, 82-83 när han blev tvåa efter Stenmark i slalomcupen och vann två race. I övrigt en kille som ofta åkte ut eller hamnade en bit ner i resultatlistan. Började ganska tidigt som expert på SVT och där har han blivit kvar som en av de stora profilerna
2. Bengt Fjällberg. Självklart tävlande för Fjällvinden i Tärnaby. Denna herre tog VM-brons 1982, när Stenmark vann guld. I övrigt var det inte mycket framgångar där.
3. Jonas Nilsson. Lite yngre än de två första. Slog igenom med en fjärde plats i OS 1984 och tog sen ett sensationellt VM-guld 1985 och då slog han Stenmark som blev fyra. I övrigt en stabil första startgruppsåkare under några säsonger.
4. Lars-Göran Halvarsson. Slalomspecialist som fick vara med i OS-84. Startade alltid runt nummer 25 och körde oftast ur..Var på pallen två gånger under sin karriär sin sträckte sig under hela 80-talet.
5. Torsten Jakobsson. Körde mest storslalom. Var top-10 några gånger men var oftast längre ner i resultatlistorna.
Nya listor i veckan som kommer!
Medan sambo och dotter åkte på julgransplundring och annat skoj idag så fick jag hemmatjänsten. Mellan tvätt, disk och lek med Konrad så hann jag glutta lite på slalomen. Som vanligt nuförtiden så var det en stabil insats av de svenska åkarna. Det känns som om det alltid finns nån eller några som kan vara med och slåss om de högsta placeringarna och det är ju kul. Annars är väl den allmänna synpunkten att det var bättre på Stenmarks tid.. Det var väl det väl också eftersom han nästan alltid vann..Men i övrigt så var det ju ganska så glest mellan de svenska framgångarna och det var ju aldrig, som det är nu, med fem åkare som ligger top-20 i slalomcupen.
Dagens lista är en kort överblick över Stenmarks lagkompisar, det finns så klart flera namn men här är fem av dem som syntes mest på tv-bilderna, oftast långt efter Stenis i resultatlistorna.
1. Stig Strand. En en stor säsong, 82-83 när han blev tvåa efter Stenmark i slalomcupen och vann två race. I övrigt en kille som ofta åkte ut eller hamnade en bit ner i resultatlistan. Började ganska tidigt som expert på SVT och där har han blivit kvar som en av de stora profilerna
2. Bengt Fjällberg. Självklart tävlande för Fjällvinden i Tärnaby. Denna herre tog VM-brons 1982, när Stenmark vann guld. I övrigt var det inte mycket framgångar där.
3. Jonas Nilsson. Lite yngre än de två första. Slog igenom med en fjärde plats i OS 1984 och tog sen ett sensationellt VM-guld 1985 och då slog han Stenmark som blev fyra. I övrigt en stabil första startgruppsåkare under några säsonger.
4. Lars-Göran Halvarsson. Slalomspecialist som fick vara med i OS-84. Startade alltid runt nummer 25 och körde oftast ur..Var på pallen två gånger under sin karriär sin sträckte sig under hela 80-talet.
5. Torsten Jakobsson. Körde mest storslalom. Var top-10 några gånger men var oftast längre ner i resultatlistorna.
Nya listor i veckan som kommer!
Lärarmyter
Häromdagen så hade aftonbladet en debatt om lärares löner. Varför det blev en debatt var att någon från nåt av lärarförbunden gick ut och sa att de ville se att lärarnas löner på sikt ska höjas med 10000 kr. Inget konstigt med det då vi ligger väldigt lågt med tanke på längden på utbildningen. Det som kanske inte var så smart var uttalandet om att bra lärare ska tjäna över 50000 i månaden. Det kanske kan ses som en provokation då t.ex. jag skulle få höja min län med närmare 100 % då.. Hur som helst så är det otroligt spännande att läsa folks kommentarer. I princip 90% är negativt inställda till att vi lärare ska ha högre lön. Först och främst så känns det ju ganska ynkligt att man inte kan unna andra en bättre lön men det är väl som det svenska samhället är.. Den vanligaste åsikten är klassikern: "Lärare har ju så mycket ledigt så de ska inte ha högre lön (återkommer till det senare i listan..). En annan klassiker är "Alla lärare är ju så dåliga så de ska verkligen inte ha nån högre lön". Jaghar jobbat i 13 år och har självklart stött på dåliga lärare men de allra flesta är ytterst professionella och duktiga. Själva resonemanget faller ju också. Det finns väl usla läkare, jävligt dåliga poliser kockar som lagar äcklig mat. Det betyder ju inte att en hel yrkesgrupp ska bli utan löneökning..
Mycket av det som skrivs om lärare bygger på att folk inte riktigt har koll på hur det verkligen är i skolvärlden och därför kommer jag fram till dagens lista. De vanligaste myterna och missuppfattningarna om lärare.. Här kommer listan!
1. Lärare har så mycket ledigt. Helt sant, vi har lite längre ledighet. På sommaren har vi ungefär sju veckor och sen har vi lite längre ledighet över Julen. Allt detta beror på att vi har en arbetstid på 45 timmar i veckan. Därför blir det så att vi jobbar mer när eleverna är på plats och är lediga när vi inte har några elever. Jämfört med en vanlig 40-timmars knegare så blir det precis lika mycket semester om räknar på en årsarbetstid.
2. Lärare jobbar så lite. Välkomna till Vänge skola! Där finns det folk som utan problem jobbar 60 timmar i veckan. De flesta kommer tidigt och går sent och jobbar på helgerna. Ja jag har haft kollegor som jobbat mindre men det är oftast de som är 60+ och snart ska gå i pension eller de som egentligen inte trivs med jobbet. I övrigt är vi en hårt arbetande massa.
3. Lärare sitter mest och fikar. Jo så är det verkligen.. PÅ den 20-minutaren man har på förmiddagen så ska man först få ut alla elever på rast och ska man inte rastvakta själv så ska det kopieras och förberedas och pratas med skolsköterska eller nåt annat. Det är tur att man inte är kaffeberoende.
4. Hur svårt kan det vara att vara lärare, man kan ju allt själv.. Jo ibland är det faktiskt sant när det dyker upp nåt som man är dösäker på. Men det ska ändå kollas i kurs- och läroplaner så att det man gör följer dessa och allt arbete ska utvärderas och bedömas.
5. Lärare jobbar halvdag på fredagar. Ja det stämmer faktiskt att många lärare (som jobbar med de yngre barnen) väljer att lägga en kortare arbetsdag på fredagen. Det beror på att många lärare (det är lite olika avtal) bara har 35 timmar som måste göras på skolan, det övriga arbetet kan göras hemma. Då är man väl dum om man inte lägger den lite kortare dagen på fredagar. Bästa året för mig var när jag bara hade lektion till kl. 10.00 på fredagar. Vissa andra år så har det varit lektion til 14.30. Då är man inte lika glad..
Ja, det var dagens lista.. Om jag hinner skriva imorgon så måste det nästan bli en vintersportlista igen!
Mycket av det som skrivs om lärare bygger på att folk inte riktigt har koll på hur det verkligen är i skolvärlden och därför kommer jag fram till dagens lista. De vanligaste myterna och missuppfattningarna om lärare.. Här kommer listan!
1. Lärare har så mycket ledigt. Helt sant, vi har lite längre ledighet. På sommaren har vi ungefär sju veckor och sen har vi lite längre ledighet över Julen. Allt detta beror på att vi har en arbetstid på 45 timmar i veckan. Därför blir det så att vi jobbar mer när eleverna är på plats och är lediga när vi inte har några elever. Jämfört med en vanlig 40-timmars knegare så blir det precis lika mycket semester om räknar på en årsarbetstid.
2. Lärare jobbar så lite. Välkomna till Vänge skola! Där finns det folk som utan problem jobbar 60 timmar i veckan. De flesta kommer tidigt och går sent och jobbar på helgerna. Ja jag har haft kollegor som jobbat mindre men det är oftast de som är 60+ och snart ska gå i pension eller de som egentligen inte trivs med jobbet. I övrigt är vi en hårt arbetande massa.
3. Lärare sitter mest och fikar. Jo så är det verkligen.. PÅ den 20-minutaren man har på förmiddagen så ska man först få ut alla elever på rast och ska man inte rastvakta själv så ska det kopieras och förberedas och pratas med skolsköterska eller nåt annat. Det är tur att man inte är kaffeberoende.
4. Hur svårt kan det vara att vara lärare, man kan ju allt själv.. Jo ibland är det faktiskt sant när det dyker upp nåt som man är dösäker på. Men det ska ändå kollas i kurs- och läroplaner så att det man gör följer dessa och allt arbete ska utvärderas och bedömas.
5. Lärare jobbar halvdag på fredagar. Ja det stämmer faktiskt att många lärare (som jobbar med de yngre barnen) väljer att lägga en kortare arbetsdag på fredagen. Det beror på att många lärare (det är lite olika avtal) bara har 35 timmar som måste göras på skolan, det övriga arbetet kan göras hemma. Då är man väl dum om man inte lägger den lite kortare dagen på fredagar. Bästa året för mig var när jag bara hade lektion till kl. 10.00 på fredagar. Vissa andra år så har det varit lektion til 14.30. Då är man inte lika glad..
Ja, det var dagens lista.. Om jag hinner skriva imorgon så måste det nästan bli en vintersportlista igen!
2012-01-20
Juholt
Först innan jag börjar dagens inlägg.. har inte lyckats komma in på kommenatorsfältet de senaste dagarna så jag har inte lyckats kommentera de kommentarer som kommit in..
Jo dagens inlägg kommer faktiskt att handla om politik, det hade jag nog inte trott när jag började med detta men jag känner att jag är tvungen. Självklart kommer inlägget att handla om herr Mustasch men sen utmynna in en lista om andra partiledare som kanske inte lyckats helt fullt ut med sitt jobb..
Hur som helst så tänkte jag göra en liten jämförelse med sportens värld där jag känner mig hemma. Säg att en tränare tar över ett lag i exempelvis fotbollsallsvenskan. Ditt lag har under många år varit det totalt dominerande och vunnit i princip allt. De senaste säsongerna innan du tog över har det börjat gå sämre men sen du tog över har det gått totalt uruselt. Mycket är ditt eget fel då du har fifflat och kommit med konstiga uttalanden. De flesta i klubben vill få dig kickad, en del uttalar sig direkt andra lite mer svävande. Supportrarna, förutom ett fåtal, vill också ha bort dig, och det snabbt. Ändå väljer du att envist hålla dig kvar på sin post fast du vet att både skadar dig själv och laget. Varför kan man fråga sig..
Ja ja om man läser på nätet nu ikväll verkligen det som om klockarna klämtar för herr Juholt ändå. Vi får väl se vad som händer. Nu till dagens lista.. Det finns fler som har misslyckats och här kommer fem exempel på andra partiledare som kanske inte direkt har lyft partiet till höga höjder. Gemensamt för dessa fem är att de har efterträtt en ganska så omtyckt ledare..
1. Bo Lundgren (M). Denna okarismatiske herre tog över efter Carl Bildt och ledde Moderaterna till ett katastrofval 2002 där det bara fick typ 15% av rösterna. Sen tog Reinfeldt över och ja sen dess har det gått ganska bra,
2. Mona Sahlin (S). Tog över efter Göran Persson och även om Persson hade tappat mycket i styrka så var Socialdemokraterna det ledande partiet när Mona tog över. Hon kunde inte stoppa nedgången och lämnade över till Juholt med ett väldigt stort väljartapp.
3. Lars Ohly (V) Lite taskigt kanske eftersom han kom efter alla kvinnors favorit Gudrun Schyman, men ändå.. Från att ha varit ett stabilt 10% parti under Gudruns ledning så sjönk paritet ganska så långt. Ohlys lite hemvävda stil gick inte riktigt hem hos väljarna.
4. Lennart Daléus (C) En riktig parentes i paritet som faktiskt haft en del bra ledare (Fälldin, Johansson, Olofsson) som gjort mycket bra för partiet och Sverige. Tog över efter mysgubben Olof Johansson och ledde Centern till deras sämsta resultat någonsin 1998.
5.Jan Axelsson (MP). Ok jag måste erkänna att denna var jag tvungen att googla men han måste med på listan, fast han bara var "språkrör", det heter ju så i miljöpartiet. Varför då kan man fråga sig. Jo, efter att Miljöpartiet kom in i riksdagen 1988 så lyckades han i nästföljande val se till att de åkte ur med buller och bång (3.4 %). Det var första gången på 70 år som ett parti försvann ur riksdagen. Därför platsar han på listan fast jag inte har en blekaste aning om vem han är..
Imorgon blir det en lista som verkligen kan skapa debatt... Ses då!
Jo dagens inlägg kommer faktiskt att handla om politik, det hade jag nog inte trott när jag började med detta men jag känner att jag är tvungen. Självklart kommer inlägget att handla om herr Mustasch men sen utmynna in en lista om andra partiledare som kanske inte lyckats helt fullt ut med sitt jobb..
Hur som helst så tänkte jag göra en liten jämförelse med sportens värld där jag känner mig hemma. Säg att en tränare tar över ett lag i exempelvis fotbollsallsvenskan. Ditt lag har under många år varit det totalt dominerande och vunnit i princip allt. De senaste säsongerna innan du tog över har det börjat gå sämre men sen du tog över har det gått totalt uruselt. Mycket är ditt eget fel då du har fifflat och kommit med konstiga uttalanden. De flesta i klubben vill få dig kickad, en del uttalar sig direkt andra lite mer svävande. Supportrarna, förutom ett fåtal, vill också ha bort dig, och det snabbt. Ändå väljer du att envist hålla dig kvar på sin post fast du vet att både skadar dig själv och laget. Varför kan man fråga sig..
Ja ja om man läser på nätet nu ikväll verkligen det som om klockarna klämtar för herr Juholt ändå. Vi får väl se vad som händer. Nu till dagens lista.. Det finns fler som har misslyckats och här kommer fem exempel på andra partiledare som kanske inte direkt har lyft partiet till höga höjder. Gemensamt för dessa fem är att de har efterträtt en ganska så omtyckt ledare..
1. Bo Lundgren (M). Denna okarismatiske herre tog över efter Carl Bildt och ledde Moderaterna till ett katastrofval 2002 där det bara fick typ 15% av rösterna. Sen tog Reinfeldt över och ja sen dess har det gått ganska bra,
2. Mona Sahlin (S). Tog över efter Göran Persson och även om Persson hade tappat mycket i styrka så var Socialdemokraterna det ledande partiet när Mona tog över. Hon kunde inte stoppa nedgången och lämnade över till Juholt med ett väldigt stort väljartapp.
3. Lars Ohly (V) Lite taskigt kanske eftersom han kom efter alla kvinnors favorit Gudrun Schyman, men ändå.. Från att ha varit ett stabilt 10% parti under Gudruns ledning så sjönk paritet ganska så långt. Ohlys lite hemvävda stil gick inte riktigt hem hos väljarna.
4. Lennart Daléus (C) En riktig parentes i paritet som faktiskt haft en del bra ledare (Fälldin, Johansson, Olofsson) som gjort mycket bra för partiet och Sverige. Tog över efter mysgubben Olof Johansson och ledde Centern till deras sämsta resultat någonsin 1998.
5.Jan Axelsson (MP). Ok jag måste erkänna att denna var jag tvungen att googla men han måste med på listan, fast han bara var "språkrör", det heter ju så i miljöpartiet. Varför då kan man fråga sig. Jo, efter att Miljöpartiet kom in i riksdagen 1988 så lyckades han i nästföljande val se till att de åkte ur med buller och bång (3.4 %). Det var första gången på 70 år som ett parti försvann ur riksdagen. Därför platsar han på listan fast jag inte har en blekaste aning om vem han är..
Imorgon blir det en lista som verkligen kan skapa debatt... Ses då!
2012-01-18
Mer om Jerringpriset
När jag skrev inlägget igår så gick jag in på radiosportens hemsida bara för skoj skull för att se hur det har sett ut i tidigare omröstningar av Jerringpriset och då hittade jag så mycket kul (och skumt) så jag var tvungen att göra ett inlägg om det. Denna lista visar på att det inte alltid är så smart ett folkets pris för ibland blir det bara helt fel. På denna lista är det blandat både med fel vinnare men även år då det har hänt märkliga saker längre ner på 10-bästa listan.
1. 2001. Magda Forsberg vann, inget konstigt med det, det gjorde ju hon varje år hon höll på typ. Sen kom Elofsson tvåa och Richardsson trea. På sin plats det året helt klart. Men fyra i detta årets omröstning kom, hör och häpna, Sven-Göran Eriksson!! Han förde England till VM-slutspel det året men ändå.. Rätt märkligt.
2. 1988. Mats Wilander vann detta år tre av fyra grandslam turneringar i tennis och hämnade högt på listorna över världens främsta idrottsman. Men här då, jo en fin fjärdeplats... Ok att Tomas Gustafsson (två OS-guld) vann men tvåan handikappsimmmaren Magdalena Tjernberg och trean Lotta Neumann kändes väl inte lika heta kanske..
3. 2006. Ja jag gillar Sanna Kallur som fan, tycker hon är värd alla framgångar, utom kanske Jerringpriset 2006.. Hon vann Em-guld det året, jättebra men kanske inte riktigt lika bra som ett OS-guld i hockey eller dubbla OS-guld i sprintskidor..
4. 1987. Patrik Sjäberg slog världsrekord och vann VM-guld detta år och det borde räckt till priset kan man tycka. Nej inte om man tävlar mot en pigg och glad tjej som åker skidor på längden. Billan Westin vann detta år.
5. 1996. Ludmila Engquist vann efter sitt OS-guld, inget att säga om det. Hon var ju otroligt folkkär back in the days men det är tvåan på listan som förundrar mer. (Panos) Ljungskile SK som detta år kvalificerade sig till allsvenskan men en andra plats på listan kanske var lite too much..
Det finns flera liknande exempel men detta får räcka för denna gång.
1. 2001. Magda Forsberg vann, inget konstigt med det, det gjorde ju hon varje år hon höll på typ. Sen kom Elofsson tvåa och Richardsson trea. På sin plats det året helt klart. Men fyra i detta årets omröstning kom, hör och häpna, Sven-Göran Eriksson!! Han förde England till VM-slutspel det året men ändå.. Rätt märkligt.
2. 1988. Mats Wilander vann detta år tre av fyra grandslam turneringar i tennis och hämnade högt på listorna över världens främsta idrottsman. Men här då, jo en fin fjärdeplats... Ok att Tomas Gustafsson (två OS-guld) vann men tvåan handikappsimmmaren Magdalena Tjernberg och trean Lotta Neumann kändes väl inte lika heta kanske..
3. 2006. Ja jag gillar Sanna Kallur som fan, tycker hon är värd alla framgångar, utom kanske Jerringpriset 2006.. Hon vann Em-guld det året, jättebra men kanske inte riktigt lika bra som ett OS-guld i hockey eller dubbla OS-guld i sprintskidor..
4. 1987. Patrik Sjäberg slog världsrekord och vann VM-guld detta år och det borde räckt till priset kan man tycka. Nej inte om man tävlar mot en pigg och glad tjej som åker skidor på längden. Billan Westin vann detta år.
5. 1996. Ludmila Engquist vann efter sitt OS-guld, inget att säga om det. Hon var ju otroligt folkkär back in the days men det är tvåan på listan som förundrar mer. (Panos) Ljungskile SK som detta år kvalificerade sig till allsvenskan men en andra plats på listan kanske var lite too much..
Det finns flera liknande exempel men detta får räcka för denna gång.
2012-01-17
Idrottsgalan och Jerringpriset
Igår så var det den stora idrottsgalan från Globen. Jag kan väl inte säga att jag satt klistrad men jag såg en del av det iaf. När jag var aktiv inom innebandyn så hade vi nästan alltid träningar när galan var och ska jag vara helt ärlig så är jag inte så himlans förtjust i galor så jag tror aldrig att jag har sett en hel sån där idrottsgala. Framförallt så brukar underhållningen vara ganska så tafflig och en del av prisutdelarna brukar vara ganska så trista. Av det jag såg igår så var det väl samma visa så var det ungefär som vanligt.
Den stora grejen med galan är ju utdelningen av Jerringpriset och igår var det ryttaren Rolf-Göran Bengtsson som tog hem det presigefyllda priset, som radiosporten delat ut sedan 1979. Som vanligt vid såna här tillfällen så blir det en otrolig debatt om rätt person vann. I detta fall så blir det lite snett eftersom det är "Svenska folkets pris", det är ju vi som får rösta. Hur röstningen går till är jag lite osäker på man förr så vet jag att man kunde sätta ett kryss på tipskupogen och skicka in vykort till radiosporten, gissar att det inte riktigt funkar så nu..
Hur som helst så var det många som var upprörda att Roffe kunde få priset. Ett av argumenten var att hästhoppning inte är nån sport. Det är ju totalt fel så klart. Min sambo Pernilla är gammal hästtjej så jag vet hur mycket träning som krävs. Ett annat argument var att hästhoppning är en sån liten sport. Jag har inga siffror men det känns som om hästsporten är en av de större barn och ungdomssporterna vi har i Sverige, mycket större än t.ex. hockeyn som får så stor uppmärksamhet. Dessa två argument köper jag inte alls, men jag tycker ändå inte att han skulle fått priset. Jag tycker att det hänger för mycket på hur bra hästen är. Visst, självklart är han duktig, men med en sämre häst så skulle han inte alls nå samma framgångar. Man kan jämföra med Formel 1 där den bästa bilen vinner och inte den bästa föraren. Därför kommer listan idag handla om de namn som istället borde ha rankats före Bengtsson. Vem av dessa fem som skulle fått priset får ni (få) läsare avgöra..
1. Marcus Hellner. Ok, det var "bara" sprinten han vann i VM, men han gjorde det på ett helt fantastiskt sätt när han sprintade ner Nortuhg och de andra. Helt klart värd priset.
2. Therese Alshammar. Vann VM-guld i tuff konkurrens på en sprintdistans där det alltid är små marginaler. Väl värd priset.
3. Daniel Sedin. Om Zlatan kunde få priset 2007 för sina insatser i klubblaget så borde Sedin kunnat fått priset i år. Vann poängligan i NHL och var på vippen att leda Canucks till Staley Cup.
4. Svenska damlandslaget i fotboll. Enligt min teori om vad som är störst så var deras VM-brons en stor prestation. Herrarna fick priset 1994 för samma framgång.
5. Kalla/Ingemarsdotter. Vann sprintstafetten i VM. Kanske det mest oglamorösa guldet, men ett kvinnligt guld i skid-VM är verkligen inget som händer ofta..
Nya listor på gång.
Den stora grejen med galan är ju utdelningen av Jerringpriset och igår var det ryttaren Rolf-Göran Bengtsson som tog hem det presigefyllda priset, som radiosporten delat ut sedan 1979. Som vanligt vid såna här tillfällen så blir det en otrolig debatt om rätt person vann. I detta fall så blir det lite snett eftersom det är "Svenska folkets pris", det är ju vi som får rösta. Hur röstningen går till är jag lite osäker på man förr så vet jag att man kunde sätta ett kryss på tipskupogen och skicka in vykort till radiosporten, gissar att det inte riktigt funkar så nu..
Hur som helst så var det många som var upprörda att Roffe kunde få priset. Ett av argumenten var att hästhoppning inte är nån sport. Det är ju totalt fel så klart. Min sambo Pernilla är gammal hästtjej så jag vet hur mycket träning som krävs. Ett annat argument var att hästhoppning är en sån liten sport. Jag har inga siffror men det känns som om hästsporten är en av de större barn och ungdomssporterna vi har i Sverige, mycket större än t.ex. hockeyn som får så stor uppmärksamhet. Dessa två argument köper jag inte alls, men jag tycker ändå inte att han skulle fått priset. Jag tycker att det hänger för mycket på hur bra hästen är. Visst, självklart är han duktig, men med en sämre häst så skulle han inte alls nå samma framgångar. Man kan jämföra med Formel 1 där den bästa bilen vinner och inte den bästa föraren. Därför kommer listan idag handla om de namn som istället borde ha rankats före Bengtsson. Vem av dessa fem som skulle fått priset får ni (få) läsare avgöra..
1. Marcus Hellner. Ok, det var "bara" sprinten han vann i VM, men han gjorde det på ett helt fantastiskt sätt när han sprintade ner Nortuhg och de andra. Helt klart värd priset.
2. Therese Alshammar. Vann VM-guld i tuff konkurrens på en sprintdistans där det alltid är små marginaler. Väl värd priset.
3. Daniel Sedin. Om Zlatan kunde få priset 2007 för sina insatser i klubblaget så borde Sedin kunnat fått priset i år. Vann poängligan i NHL och var på vippen att leda Canucks till Staley Cup.
4. Svenska damlandslaget i fotboll. Enligt min teori om vad som är störst så var deras VM-brons en stor prestation. Herrarna fick priset 1994 för samma framgång.
5. Kalla/Ingemarsdotter. Vann sprintstafetten i VM. Kanske det mest oglamorösa guldet, men ett kvinnligt guld i skid-VM är verkligen inget som händer ofta..
Nya listor på gång.
2012-01-13
På spåret
Fredagar har under många år varit På spåret- kvällar. Det är helt klart en av få TV-höjdpunkter under veckan. Den senaste tiden har vi faktiskt lyckats ha båda barnen sovande till 20.00 också så då har vi kunnat titta i lugn och ro, eller mest jag kanske. Pernilla sitter bredvid och försöker hänga med men hon är inte alls lika inne i det som jag. Redan 1987 när programmet började så kollade. Mest var det nog för den häftiga tågresan. När man var yngre så var många av deltagarna ganska så okända men nu så känner man ju till de flesta av dem och det gör det ju ännu roligare så klart. Dagens lista kommer handla om varför detta program är så himla bra.
1. Resorna. Själva huvudingrediensen. Det finns inget bättre än att klura ut "vart vi är på väg" med hjälp av usla ordvitsar och svåra ledtrådar. Extra skönt, som ikväll, när jag klarade ett av resmålen direkt på 10 poäng. Ibland är det bra med nördkunskaper..
2. Deltagarna. Här varierar det väldigt. Vissa är seriösa, tråkiga men duktiga, vissa är roliga men ganska usla. Andra är roliga OCH smarta (bästa kombon) medan vissa är trista och usla (dom får sällan komma tillbaka till nästa säsong)
3. Programledarna. Oldsberg och Hellberg var samkörda och bra. Luuk och Lindström tog över och det blev faktiskt ännu bättre. Kvar blev den lite torra dåliga humorn men det blev lite rappare och ungdomligare.
4. Frågorna. Ibland när det är ett trist resmål så tänker man direkt att det blir tråkiga frågor, men de lyckas alltid skruva till det så att det blir intressant och varierat.
5. Musiken. Det brukar alltid dyka upp flera bra gästartister som uppträder med ett par låtar. I år bl.a. Olle Ljungström och Freddie Wadling. Kul inslag och det ju alltid kul med musikfrågor.
Nya listor på gång.
1. Resorna. Själva huvudingrediensen. Det finns inget bättre än att klura ut "vart vi är på väg" med hjälp av usla ordvitsar och svåra ledtrådar. Extra skönt, som ikväll, när jag klarade ett av resmålen direkt på 10 poäng. Ibland är det bra med nördkunskaper..
2. Deltagarna. Här varierar det väldigt. Vissa är seriösa, tråkiga men duktiga, vissa är roliga men ganska usla. Andra är roliga OCH smarta (bästa kombon) medan vissa är trista och usla (dom får sällan komma tillbaka till nästa säsong)
3. Programledarna. Oldsberg och Hellberg var samkörda och bra. Luuk och Lindström tog över och det blev faktiskt ännu bättre. Kvar blev den lite torra dåliga humorn men det blev lite rappare och ungdomligare.
4. Frågorna. Ibland när det är ett trist resmål så tänker man direkt att det blir tråkiga frågor, men de lyckas alltid skruva till det så att det blir intressant och varierat.
5. Musiken. Det brukar alltid dyka upp flera bra gästartister som uppträder med ett par låtar. I år bl.a. Olle Ljungström och Freddie Wadling. Kul inslag och det ju alltid kul med musikfrågor.
Nya listor på gång.
2012-01-12
Skidskytte
Tidigare i höstas så skrev jag ett inlägg om skidskytte. Idag kommer faktiskt ett till. Det är ju en så himlans trevlig sport och det måste uppmärksammas. Först och främst.. har slökollat lite på en del av sändningarna som TV4 haft under säsongen och jag förstår faktiskt inte kritiken som de fått. Ok för att det är lite reklam men det stör inte särskilt mycket, och de som vill ha reklamfri-TV där SVT sänder all sport ja ni kan väl flytta tillbaks till 1987. Tycker fyrans sädningar är rappa och lagom svenskprestationsfokuserande och Edlund/Ekholm är ju milsvid bättre än Ulfbåge/Grenholm.
Eftersom skidskyttet har blivit en sån stor svensk Tv-sport så har svenskarna på nåt konstigt sätt blivit riktiga stjärnor, i de flesta fall faktiskt ganska så oförtjänt. Det är egentligen bara Helena Ekholm som håller yppersta världsklass. Ferry vann ju OS-guld men i övrigt så är han ju mest en stabil top-10 kille, ingen vinnare och C-J Bergman som vunnit två tävlingar i år, har ju mest varit en bra stafettåkare och senast han vann ett race innan i år var 2006. Resten av herrarna får kämpa för poängplatser men får ändå ganska mycket mediatid och uppmärksamhet. Det är ett tydligt bevis på hur media påverkar oss vilka idrottare som blir stjärnor.
Idag tänkte jag helt enkelt ranka de bästa svenska skidskyttarna genom tiderna och eftersom jag inte levt så länge så blir det nutida åkare.
1. Magdalena Forsberg. Hon missade det viktigaste, OS-guldet men allt annat vann hon, 42 världscupsegrar, tolv VM-medaljer, sex totalsegrar i världscupen. Imponerande, inte minst med tanke på att hon faktiskt var 28 år när hon vann sin första världscupseger.
2. Helena Ekholm. Trist med OS missen 2010 men annars så har hon verkligen glatt oss med alla sina segrar. Har redan nu tagit sju medaljer i VM och vann cupen 2009. Har aviserat att hon ska sluta ganska så snart. Hoppas att hon kör över OS 21014 och visar att hon pallar pressen.
3. Anna-Carin Olofsson Zidek. Kunde fått andraplatsen före Helena tack vare sitt OS-guld 2006 men hon har inte hållt inte en lika hög nivå under sina aktiva år så ACO får hamna på tredje plats. Tolv segrar i världscupen och sex VM-medaljer.
4. Björn Ferry. Tack vare OS-guldet 2010 så hamnar galne Björn på plats fyra. Femton pallplatser i världscupen. Med tanke på att han har kört typ tio år i världcupen och det körs drygt 30 tävlingar per år så är inte det facitet så himlans imponerande. En riktig citatmaskin vilket nog har höjt hans popularitet.
5. Mikael Löfgren. En föregångare till den "nya generationen". Tog två OS-medaljer 1992. Kom det året tvåa i världscupen och säsongen efter så vann han hela skiten. En ganska bortglömd prestation från den tiden då loppen inte direktsändes på svensk TV.
Lååångt ifrån listan. Henrik Forsberg och Jörgen Brink. Två exempel på bra skidåkare (VM-medaljer, världscupsegrar, vasaloppsvinster) som inte alls lyckats med geväret på ryggen. För de tvivlare som tycker att skidskyttar är ett gäng misslyckade skidåkare är detta exempel på att det nog inte är så jävla enkelt att bli bra på skidskytte.
Nya listor kommer!
Eftersom skidskyttet har blivit en sån stor svensk Tv-sport så har svenskarna på nåt konstigt sätt blivit riktiga stjärnor, i de flesta fall faktiskt ganska så oförtjänt. Det är egentligen bara Helena Ekholm som håller yppersta världsklass. Ferry vann ju OS-guld men i övrigt så är han ju mest en stabil top-10 kille, ingen vinnare och C-J Bergman som vunnit två tävlingar i år, har ju mest varit en bra stafettåkare och senast han vann ett race innan i år var 2006. Resten av herrarna får kämpa för poängplatser men får ändå ganska mycket mediatid och uppmärksamhet. Det är ett tydligt bevis på hur media påverkar oss vilka idrottare som blir stjärnor.
Idag tänkte jag helt enkelt ranka de bästa svenska skidskyttarna genom tiderna och eftersom jag inte levt så länge så blir det nutida åkare.
1. Magdalena Forsberg. Hon missade det viktigaste, OS-guldet men allt annat vann hon, 42 världscupsegrar, tolv VM-medaljer, sex totalsegrar i världscupen. Imponerande, inte minst med tanke på att hon faktiskt var 28 år när hon vann sin första världscupseger.
2. Helena Ekholm. Trist med OS missen 2010 men annars så har hon verkligen glatt oss med alla sina segrar. Har redan nu tagit sju medaljer i VM och vann cupen 2009. Har aviserat att hon ska sluta ganska så snart. Hoppas att hon kör över OS 21014 och visar att hon pallar pressen.
3. Anna-Carin Olofsson Zidek. Kunde fått andraplatsen före Helena tack vare sitt OS-guld 2006 men hon har inte hållt inte en lika hög nivå under sina aktiva år så ACO får hamna på tredje plats. Tolv segrar i världscupen och sex VM-medaljer.
4. Björn Ferry. Tack vare OS-guldet 2010 så hamnar galne Björn på plats fyra. Femton pallplatser i världscupen. Med tanke på att han har kört typ tio år i världcupen och det körs drygt 30 tävlingar per år så är inte det facitet så himlans imponerande. En riktig citatmaskin vilket nog har höjt hans popularitet.
5. Mikael Löfgren. En föregångare till den "nya generationen". Tog två OS-medaljer 1992. Kom det året tvåa i världscupen och säsongen efter så vann han hela skiten. En ganska bortglömd prestation från den tiden då loppen inte direktsändes på svensk TV.
Lååångt ifrån listan. Henrik Forsberg och Jörgen Brink. Två exempel på bra skidåkare (VM-medaljer, världscupsegrar, vasaloppsvinster) som inte alls lyckats med geväret på ryggen. För de tvivlare som tycker att skidskyttar är ett gäng misslyckade skidåkare är detta exempel på att det nog inte är så jävla enkelt att bli bra på skidskytte.
Nya listor kommer!
2012-01-10
Tränare
Började skriva på ett inlägg om detta när Leksands tränare Christer Olsonn och Niklas Eriksson fick sparken för en tid sen men då blev jag aldrig kvar. I samma veva fick även Sirius innebandytränare Viktir Matsenius lämna laget i förtid. Dagens inlägg handlar alltså om tränare. Jag har ju själv verkat som tränare uner många år och det har gett mig otroligt mycket och det är verkligen nåt som jag saknar. Eftersom jag jobbade på lokal nivå så var det völ aldrig tal om att få sparken men det är klart att tränare får mycket skit så fort det börjar gå dåligt och, förutom i undantagsfall, sällan hyllas vid stora segrar. Vissa tränare hyllas dock ständigt, de blir nästan om mytiska personer. Dessa gubbar får nästan alltid misslyckas några gånger extra för de har liksom lite att ta av..
Att det blev detta inlägg just idag var att jag såg att Linköping hockey igår sparkade sin tränare(Särkijärvi) och anställde en ny (Luckner). Jag förstår precis hur sportcheferna tänker. Det går dåligt, vi måste göra något för att vända på det. Då plockar man bort tränaren. I nio fall av tio så blir det ändå aldrig nån förbättring. Lagen som är i en negativ spiral vänder sällan på det fast det kommer in en "ny röst" som det så klassiskt heter. Sen är det ju alltid så att ersättaren är nån som är ofrivilligt ledig alltså någon som, i sin tur, troligen fått sparken från nån en annan klubb. Det känns som om man en gång kommit in i "tränargänget" så finns det alltid ett jobb att få, hur mycket man än har misslyckats. Märkligt kan man ju tycka. I detta falla borde det innebära att "Säcken" som han kallas får ett nytt jobb när t.ex. Södertälje kommer att kicka sina tränare här nån gång i vår..
Dagens lista kommer att handla om bra tränare. Det är gubbar som verkligen lyckats, som har haft framgång och visat sig lite bättre än de flesta andra. Det blir några inhemska och några utländska på denna lista.
1. Alex Ferguson, fotboll Manchester United. Har haft laget sen 1986 och då var dom faktiskt inget vidare men med denne galne skotte har laget haft sjukt stora framgångar och han har lyckats samla ett både världsspelare och lojala lagspelare till en enhet som levererar år efter år.
2. Bengt Johansson, handboll Sverige. Här blandas det friskt. Bengarn lät de svenska storspelarna ta mycket eget ansvar, även om det fanns en tydlig spelplan. Sverige var otäckt världsdominerande under typ 15 år i en stor lagsport. När Bengan försvann så gick det ganska så snabbt nerför.
3. Tommy Söderberg, fotboll Sverige. Tommy ledde Sverige till stora framgångar under början på 2000-talet. En underbar ledare som verkade få alla i laget att trivas och jobba tillsammans. En riktig glädjespridare.
4. Jose Mourinho, fotboll Real Madrid. En sån här lista kan inte var utan "the special one". Visserligen har det gått lite trögare i Real Madrid de senaste åren men i Porto, Inter och Chelsea så hade han otroliga framgångar och fick alla storstjärnor och galenpannor att jobba för honom och åt samma håll.
5. Christer Abrahamsson, ishockey Leksand. Ja ok jag är lite färgad här men Abris var den som i slutet på 80-talet gjorde Leksand till ett storlag och ledde dom till SM-final 1989. Han var en otrolig motivator och fick alltid laget att ta ut sig till det yttersta.
Nya listor kommer!
Att det blev detta inlägg just idag var att jag såg att Linköping hockey igår sparkade sin tränare(Särkijärvi) och anställde en ny (Luckner). Jag förstår precis hur sportcheferna tänker. Det går dåligt, vi måste göra något för att vända på det. Då plockar man bort tränaren. I nio fall av tio så blir det ändå aldrig nån förbättring. Lagen som är i en negativ spiral vänder sällan på det fast det kommer in en "ny röst" som det så klassiskt heter. Sen är det ju alltid så att ersättaren är nån som är ofrivilligt ledig alltså någon som, i sin tur, troligen fått sparken från nån en annan klubb. Det känns som om man en gång kommit in i "tränargänget" så finns det alltid ett jobb att få, hur mycket man än har misslyckats. Märkligt kan man ju tycka. I detta falla borde det innebära att "Säcken" som han kallas får ett nytt jobb när t.ex. Södertälje kommer att kicka sina tränare här nån gång i vår..
Dagens lista kommer att handla om bra tränare. Det är gubbar som verkligen lyckats, som har haft framgång och visat sig lite bättre än de flesta andra. Det blir några inhemska och några utländska på denna lista.
1. Alex Ferguson, fotboll Manchester United. Har haft laget sen 1986 och då var dom faktiskt inget vidare men med denne galne skotte har laget haft sjukt stora framgångar och han har lyckats samla ett både världsspelare och lojala lagspelare till en enhet som levererar år efter år.
2. Bengt Johansson, handboll Sverige. Här blandas det friskt. Bengarn lät de svenska storspelarna ta mycket eget ansvar, även om det fanns en tydlig spelplan. Sverige var otäckt världsdominerande under typ 15 år i en stor lagsport. När Bengan försvann så gick det ganska så snabbt nerför.
3. Tommy Söderberg, fotboll Sverige. Tommy ledde Sverige till stora framgångar under början på 2000-talet. En underbar ledare som verkade få alla i laget att trivas och jobba tillsammans. En riktig glädjespridare.
4. Jose Mourinho, fotboll Real Madrid. En sån här lista kan inte var utan "the special one". Visserligen har det gått lite trögare i Real Madrid de senaste åren men i Porto, Inter och Chelsea så hade han otroliga framgångar och fick alla storstjärnor och galenpannor att jobba för honom och åt samma håll.
5. Christer Abrahamsson, ishockey Leksand. Ja ok jag är lite färgad här men Abris var den som i slutet på 80-talet gjorde Leksand till ett storlag och ledde dom till SM-final 1989. Han var en otrolig motivator och fick alltid laget att ta ut sig till det yttersta.
Nya listor kommer!
2012-01-08
Vad är störst?
Veckans stora sportsnackis och händelse är självklart hockeyjunisarnas vinst i Kanada. Det blev ju en otrolig uppståndelse och det kan man ju tycka vad man vill om. Själv så tycker jag att det gäller att hålla isär saker och ting. Det kanske var en bragd att de vann, det har jag för dålig koll på för att uttala mig om men det går inte att komma ifrån att detta är en juniorturnering ingenting annat, alltså med spelare födda en viss årskull. Att då snacka om det största som hänt svensk ishockey eller bragdguldet som nån journalist skrev, det blir bara löjligt.
Varför JVM har blivit så stort vet jag faktiskt inte. SVT har säkert stor del i det, eftersom det satsar rejält på det, sen killarnas frejdiga och ibland ganska naiva spel kanske också hjälper. Sen är det väl också så att landslagshockeyn oavsett nivån alltid har en stor plats i många svenskars hjärtan.. Sen, innan jag kommer till dagens egentliga ämne, så måste jag bara få kommentera herrarna Härenstam och Renberg som skrikit och tjoat sig igenom Sveriges matcher. Alltså jättekul med engagemang, det har jag inget problem med men att härja som de gjorde när Sverige gjorde mål, eller för den delen bara var nära, var bara too much. Lite nyans krävs faktiskt.
Nu till listan.. Vad är egentligen störst att vinna.Är det OS-guld i dubbeltrap eller är det ett VM-guld i innebandy? Ja inte är det ett juniorguld iaf. Går det att ranka? Ja, jag tänkte försöka.
1. Medalj i ett stort fotbollsmästerskap för seniorer. Ja jag tycker faktiskt att det räcker med en medalj för att det ska vara det största som går att vinna. Fotboll är en sån stor sport och det krävs såpass mycket att bara gå vidare till mästerskapet och där krävs det otroligt mycket för att ett lag ska lyckas. Klar etta!
2. Individuellt guld i sommar-OS i nån av de stora sporterna, typ friidrott, simning, cykel. För att ta ett OS-guld i nån av de stora sommarsporterna med stor konkurrens måste det till väldigt mycket och dessa atleter är värda största respekt.
3. Individuellt guld i vinter-OS. Otroligt stort även detta men inte alls lika stor konkurrens som under sommar-OS. Självklart så finns det olika nivåer på gulden där ett guld på femmilen rankas högre än ett i skicross.
4. Stor titel i någon av de största sporterna typ Grand Slam i tennis eller en major i golf. Många är med och tävlar, får förunnat att vinna. Det är extremt svårt att vinna en sån här typ av evenemang.
5. VM-guld i någon av de stora bollsporterna (allstå inte innebandy eller bandy) Ett VM-guld är alltid stort och i mästerskap där alla de bästa är med så är det alltid tufft att vinna..
Jag har säkert missat nåt stort, påminn mig gärna!
Varför JVM har blivit så stort vet jag faktiskt inte. SVT har säkert stor del i det, eftersom det satsar rejält på det, sen killarnas frejdiga och ibland ganska naiva spel kanske också hjälper. Sen är det väl också så att landslagshockeyn oavsett nivån alltid har en stor plats i många svenskars hjärtan.. Sen, innan jag kommer till dagens egentliga ämne, så måste jag bara få kommentera herrarna Härenstam och Renberg som skrikit och tjoat sig igenom Sveriges matcher. Alltså jättekul med engagemang, det har jag inget problem med men att härja som de gjorde när Sverige gjorde mål, eller för den delen bara var nära, var bara too much. Lite nyans krävs faktiskt.
Nu till listan.. Vad är egentligen störst att vinna.Är det OS-guld i dubbeltrap eller är det ett VM-guld i innebandy? Ja inte är det ett juniorguld iaf. Går det att ranka? Ja, jag tänkte försöka.
1. Medalj i ett stort fotbollsmästerskap för seniorer. Ja jag tycker faktiskt att det räcker med en medalj för att det ska vara det största som går att vinna. Fotboll är en sån stor sport och det krävs såpass mycket att bara gå vidare till mästerskapet och där krävs det otroligt mycket för att ett lag ska lyckas. Klar etta!
2. Individuellt guld i sommar-OS i nån av de stora sporterna, typ friidrott, simning, cykel. För att ta ett OS-guld i nån av de stora sommarsporterna med stor konkurrens måste det till väldigt mycket och dessa atleter är värda största respekt.
3. Individuellt guld i vinter-OS. Otroligt stort även detta men inte alls lika stor konkurrens som under sommar-OS. Självklart så finns det olika nivåer på gulden där ett guld på femmilen rankas högre än ett i skicross.
4. Stor titel i någon av de största sporterna typ Grand Slam i tennis eller en major i golf. Många är med och tävlar, får förunnat att vinna. Det är extremt svårt att vinna en sån här typ av evenemang.
5. VM-guld i någon av de stora bollsporterna (allstå inte innebandy eller bandy) Ett VM-guld är alltid stort och i mästerskap där alla de bästa är med så är det alltid tufft att vinna..
Jag har säkert missat nåt stort, påminn mig gärna!
2012-01-06
Pappeledighet
Under veckan så har jag haft ett antal listor på gång. Det har handlat om alllt mellan himmel och jord som t.ex. upphausade hockeyturneringar, fuskande Nortugar, misslyckade partiledare och de bästa golfilmerna. Ingen av dem har dock blivit klara och när det gått nån dag så känner jag sällan motivation för att skriva klart, då får de ligga kvar bland utkasten och ruttna istället och vid något enstaka tillfälle så plockar jag fram och skriver om. Så med lite tur, eller otur hur man nu ser det så kommer något av de ovan nämnda inläggen att hamna på bloggen..
Hur som helst.. Dagens inlägg kommer att handla om något helt annat nämligen den stundande pappaledigheten. Jag ska fr.o.m. måndag vara hemma under hela vårterminen och inte börja jobba igen förrän nån gång runt den 10 augusti. Känns lite småkonstigt.. Här kommer listan över de saker som gör att jag ser fram emot denna tid ganska så mycket.
1. Slippa stressa iväg. Ska bli så skönt att inte behöva ha nån tid att passa på morgonen. Att kunna glida runt i mjukisbrallor en stund och äta frukost med barnen utan stressa.
2. Vara ute mycket. Hoppas att det kommer rejält med snö nu i januari så vi kan roa oss med mycket vinteraktiviteter. Sen hoppas vi på att all snö försvinner snabbt och att vi får en lång och varm vår som även den ska tillbringas utomhus.
3. Umgås med barnen. Sigrid kommer att vara hemma tvp dagar i veckan. De dagarna så ska vi verkligen hitta på mycket kul. Konrad är ju fortfarande ganska så liten så hann får mest hänga på, iaf i början. Ska bli kul att få lite ordentligt med tid själv med barnen.
4. Träffa andra vuxna utanför jobbet. Nu har jag ingen riktig koll på om det finns några andra som är lediga men jag hoppas att det finns nån eller några som man kan fika och luncha med. Kul med vuxenkontakt som inte bara rör jobbet och vad man gör det.
5. Ta en lunchnap. Nu tror jag inte att det hinns med så mycket av den varan men bara chansen att det kan bli en liten tupplur mitt på dan när Konrad sover gör att jag ser fram emot denna tid hemma.
Nya listor kommer!
Hur som helst.. Dagens inlägg kommer att handla om något helt annat nämligen den stundande pappaledigheten. Jag ska fr.o.m. måndag vara hemma under hela vårterminen och inte börja jobba igen förrän nån gång runt den 10 augusti. Känns lite småkonstigt.. Här kommer listan över de saker som gör att jag ser fram emot denna tid ganska så mycket.
1. Slippa stressa iväg. Ska bli så skönt att inte behöva ha nån tid att passa på morgonen. Att kunna glida runt i mjukisbrallor en stund och äta frukost med barnen utan stressa.
2. Vara ute mycket. Hoppas att det kommer rejält med snö nu i januari så vi kan roa oss med mycket vinteraktiviteter. Sen hoppas vi på att all snö försvinner snabbt och att vi får en lång och varm vår som även den ska tillbringas utomhus.
3. Umgås med barnen. Sigrid kommer att vara hemma tvp dagar i veckan. De dagarna så ska vi verkligen hitta på mycket kul. Konrad är ju fortfarande ganska så liten så hann får mest hänga på, iaf i början. Ska bli kul att få lite ordentligt med tid själv med barnen.
4. Träffa andra vuxna utanför jobbet. Nu har jag ingen riktig koll på om det finns några andra som är lediga men jag hoppas att det finns nån eller några som man kan fika och luncha med. Kul med vuxenkontakt som inte bara rör jobbet och vad man gör det.
5. Ta en lunchnap. Nu tror jag inte att det hinns med så mycket av den varan men bara chansen att det kan bli en liten tupplur mitt på dan när Konrad sover gör att jag ser fram emot denna tid hemma.
Nya listor kommer!
2012-01-01
2012
Ja så blev det nytt år igen. Om man läser alla statusuppdateringar på Facebook så verkar det som om att 2012 kommer att bli typ det bästa året någonsin. Vi får väl se vad som händer.. Här är några av de grejer som jag ser fram emot..
1. Pappledighet. Eller ja det vet jag faktiskt inte riktigt hur det kommer att bli men det ska iaf bli sjukt skönt att slippa stressa iväg till jobbet varje morgon.
2. Sommaren. Längtar redan och hoppas på en lång lång sommar så vi kan få valuta för att vi bor nära vatten.
3. OS i London. Också så klart en höjdare. Dels att få åka iväg utan barn en sväng men också otroligt häftigt att få se allt på plats. Skitkul!
4. Barnen. Ska bli härligt att se dem växa ytterligare. Ska bli så skönt att Konrad blir lite äldre och mer självständig. Sigrid hoppas jag också ska utvecklas ytterligare till att bli ännu coolare.
5. Träning. Hoppas på att fortsätta den inslagna vägen med mycket träning. Vill ha snö och is så att det kan bli lite skidor och skridskor..
Nya listor under 2012!!!
1. Pappledighet. Eller ja det vet jag faktiskt inte riktigt hur det kommer att bli men det ska iaf bli sjukt skönt att slippa stressa iväg till jobbet varje morgon.
2. Sommaren. Längtar redan och hoppas på en lång lång sommar så vi kan få valuta för att vi bor nära vatten.
3. OS i London. Också så klart en höjdare. Dels att få åka iväg utan barn en sväng men också otroligt häftigt att få se allt på plats. Skitkul!
4. Barnen. Ska bli härligt att se dem växa ytterligare. Ska bli så skönt att Konrad blir lite äldre och mer självständig. Sigrid hoppas jag också ska utvecklas ytterligare till att bli ännu coolare.
5. Träning. Hoppas på att fortsätta den inslagna vägen med mycket träning. Vill ha snö och is så att det kan bli lite skidor och skridskor..
Nya listor under 2012!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)