Skidbacken

Tänkte först skriva om grinande dåliga förlorare från Norge men det kanske blir så att det blir fler norska förluster så jag väntar med den listan. Istället blir det en liten lista om dagens besök i slalombacken. Det var första gången på nästan 10 år som jag var i en alpin anläggning. Nu fick jag tyvärr inte åka nåt då jag var kommenderad till pulkaavdelningen med Konrad men Sigrid åkte som ett proffs ner för backen vilket var kul att se. Här kommer några reflektioner från nedre delen av backen.
1. Alla har hjälm. Jag har hört att det är så men har aldrig sett det själv. Man ser verkligen ingen som kör utan. När man själv gick i skolan och åkte så var det ju sjukt pinsamt att ta på sig hjälmen. Bra utveckling!
2. Inte så många brädor i backen. När jag åkte mycket /eller iaf mer) för hundra år sen så kändes det som om brädorna höll på att slå ut de vanliga skidorna i backen men den tiden verkar vara över. Nu ser man inte alls lika mycket brädåkare.
3. Skidlängden har minskat. Barnens skidor har väl alltid varit korta men många vuxenskidor ser ut som barnskidor gjorde förr..
4. Tricksmöjligheter. Slopestyle och big air och allt vad det heter gör att alla anläggningar måste ha hopp och rail och andra coola grejer för att kidsen inte bara lär sig åka utan kan göra en massa tricks också.
5. Mobiltelefoner. Detta är inget skidbacksfenomen men det känns så jävla sjukt när vuxna istället för att fokusera på sina barn (både vid åkning och fikapauser) istället sitter och kolla sina telefoner och lägger upp statusuppdateringar! Fokus på det viktiga i livet!

Tack för idag!