Jonas Björkman

Funderade lite på vad jag skulle skriva om idag och som många gånger tidigare så tog jag den enkla vägen.. Läste nämligen idag att Jonas Björkman ska göra comeback i Stockholm Open och det är väl inget konstigt med det. Han är inte lastgammal (41 år), konkurrensen i dubbeln är inte superstor och det är en hemmaturnering. Sen verkar det vara med en regel än undantag att man ska göra comeback som tennisspelare. Det är väl pengarna som lockar..Här kommer fem andra som har varit comebacksugna.

1. Björn Borg. Har skrivit om denna (sorgliga)historia förut. Borg slutade definitivt 1983, trodde man.. 1991 så hade han tydligen tröttnat på pensioneringen och tog fram sin gamla Donnay-träspade. Resultatet blev uselt med idel förluster utan att vinna ett set.
2. Mats Wilander. Även vår näst (eller tredje) största tennislegend har lagt av för att senare ta upp karriären. Wilander var som bäst under åren 82-88 men höll ut till 1991 innan han la av, 27 år ung. 1995 så kom han tillbaka och gick långt i flera turneringar. han gjorde även comeback i ett starkt svenskt Davis Cup-lag. Några månader senare åkte han fast med kokain i bladet under en tävling och då la han av för gott.
3. Martina Hingis. Blev proffs när hon var 14, världsetta när hon var 16, inte undra på att hon la av tidigt, vid 22 års ålder. Som 26-åring så gjorde hon comeback och även om hon inte alls var lika bra som innan så var hon tillbaka på top-10. Sen råkade hon, precis som Wilander, i trubbel då hon åkte dit med kokain i blodet. Har sen varit på gång för ytterligare comebacker och hon är ju bara 33 år så det finns fortfarande tid.
4. Jennifer Capriati. Lite liknande karriär som Hingis, bara att det hon var ett snäpp yngre. Slog igenom som 13-åring men tog en längre paus redan som 17-åring och höll på att hamna riktigt snett i livet och blev arresterad men än en gång. Hennes comeback i början på 2000-talet var bejublad och hon lyckades ta sig ändå upp till förstaplatsen på rankinglistan. Höll hög klass innan skador gjorde att hon fick lägga av för gott.
5. Robin Söderling. Det finns många fler exempel men på min femteplats så hamnar vår senaste (sista) svenska världsspelare som inte spelat någonting på över två år beroende på sjukdomar. Jag hoppas att han kommer att göra comeback någon gång under nästa år!

Så det var allt för idag, gonatt!