Tillfällen då jag är tvärtemot..

Under kvällens vanliga läggningskaos så försökte jag se hur det gick för Sverige i mixedstafetten i skidskytte-VM. Det gick ju uselt som förväntat men det min tanke fastnade mest vid var vad jag tycker att Ulfbåge/Grenemark är jobbiga som kommentatorer. Dessa två gubbar (för de är de verkligen) gör att jag gärna sänker ljudet eller, på den tiden jag hade eurosport, byter kanal. Det känns som om att de är väldigt hyllade och omtyckta men jag orkar inte med dem. Jag skäms inte för att säga, eller skriva detta och det är en åsikt som jag verkligen står för. Det finns flera sådana tillfällen när det känns som om jag är ganska ensam och helt tvärtemot vad andra tycker..

1.       Jag gillar verkligen mitt jobb.  Alltså det är klart det är trevligt att ha sommarlov och softa med barnen och familjen men jag tycker ändå det är skönt att komma till jobbet och snacka med kollegorna och ha lite struktur i livet.

2.       Jag tycker Skavlan är skit. Jag förstår inte alls varför alla hyllar honom. Tycker hans intervjuer är ganska intetsägande och det blir alldeles för rörigt med alla gäster.

3.       Jag tycker engelsk fotboll är helt ointressant. Jag fattar inte varför vi svenskar är så begeistrade i den engelska fotbollsligan. Enligt mig finns det andra ligor som är betydligt bättre och är det nån liga som vi borde följa så är det väl vår svenska allsvenska

4.       Jag gillar inte sötsaker. Ok gag gillar vissa saker som lakrits, en del kakor och mjukglass men jag kan verkligen inte förstå kollegor som sätter i sig kakor och tårta när vi har fikarast 9.40.

5.       Min musiksmak. Jag har i mitt vuxna liv mest fått försvara mina favoriter. Ace of Base, Roxette och allt va det har varit under åren..

Det var allt för idag. Tack och gonatt!