På spåret

Fredagar har under många år varit På spåret- kvällar. Det är helt klart en av få TV-höjdpunkter under veckan. Den senaste tiden har vi faktiskt lyckats ha båda barnen sovande till 20.00 också så då har vi kunnat titta i lugn och ro, eller mest jag kanske. Pernilla sitter bredvid och försöker hänga med men hon är inte alls lika inne i det som jag. Redan 1987 när programmet började så kollade. Mest var det nog för den häftiga tågresan. När man var yngre så var många av deltagarna ganska så okända men nu så känner man ju till de flesta av dem och det gör det ju ännu roligare så klart. Dagens lista kommer handla om varför detta program är så himla bra.

1. Resorna. Själva huvudingrediensen. Det finns inget bättre än att klura ut "vart vi är på väg" med hjälp av usla ordvitsar och svåra ledtrådar. Extra skönt, som ikväll, när jag klarade ett av resmålen direkt på 10 poäng. Ibland är det bra med nördkunskaper..
2. Deltagarna. Här varierar det väldigt. Vissa är seriösa, tråkiga men duktiga, vissa är roliga men ganska usla. Andra är roliga OCH smarta (bästa kombon) medan vissa är trista och usla (dom får sällan komma tillbaka till nästa säsong)
3. Programledarna. Oldsberg och Hellberg var samkörda och bra. Luuk och Lindström tog över och det blev faktiskt ännu bättre. Kvar blev den lite torra dåliga humorn men det blev lite rappare och ungdomligare.
4. Frågorna. Ibland när det är ett trist resmål så tänker man direkt att det blir tråkiga frågor, men de lyckas alltid skruva till det så att det blir intressant och varierat.
5. Musiken. Det brukar alltid dyka upp flera bra gästartister som uppträder med ett par låtar. I år bl.a. Olle Ljungström och Freddie Wadling. Kul inslag och det ju alltid kul med musikfrågor.

Nya listor på gång.