Började skriva på ett inlägg om detta när Leksands tränare Christer Olsonn och Niklas Eriksson fick sparken för en tid sen men då blev jag aldrig kvar. I samma veva fick även Sirius innebandytränare Viktir Matsenius lämna laget i förtid. Dagens inlägg handlar alltså om tränare. Jag har ju själv verkat som tränare uner många år och det har gett mig otroligt mycket och det är verkligen nåt som jag saknar. Eftersom jag jobbade på lokal nivå så var det völ aldrig tal om att få sparken men det är klart att tränare får mycket skit så fort det börjar gå dåligt och, förutom i undantagsfall, sällan hyllas vid stora segrar. Vissa tränare hyllas dock ständigt, de blir nästan om mytiska personer. Dessa gubbar får nästan alltid misslyckas några gånger extra för de har liksom lite att ta av..
Att det blev detta inlägg just idag var att jag såg att Linköping hockey igår sparkade sin tränare(Särkijärvi) och anställde en ny (Luckner). Jag förstår precis hur sportcheferna tänker. Det går dåligt, vi måste göra något för att vända på det. Då plockar man bort tränaren. I nio fall av tio så blir det ändå aldrig nån förbättring. Lagen som är i en negativ spiral vänder sällan på det fast det kommer in en "ny röst" som det så klassiskt heter. Sen är det ju alltid så att ersättaren är nån som är ofrivilligt ledig alltså någon som, i sin tur, troligen fått sparken från nån en annan klubb. Det känns som om man en gång kommit in i "tränargänget" så finns det alltid ett jobb att få, hur mycket man än har misslyckats. Märkligt kan man ju tycka. I detta falla borde det innebära att "Säcken" som han kallas får ett nytt jobb när t.ex. Södertälje kommer att kicka sina tränare här nån gång i vår..
Dagens lista kommer att handla om bra tränare. Det är gubbar som verkligen lyckats, som har haft framgång och visat sig lite bättre än de flesta andra. Det blir några inhemska och några utländska på denna lista.
1. Alex Ferguson, fotboll Manchester United. Har haft laget sen 1986 och då var dom faktiskt inget vidare men med denne galne skotte har laget haft sjukt stora framgångar och han har lyckats samla ett både världsspelare och lojala lagspelare till en enhet som levererar år efter år.
2. Bengt Johansson, handboll Sverige. Här blandas det friskt. Bengarn lät de svenska storspelarna ta mycket eget ansvar, även om det fanns en tydlig spelplan. Sverige var otäckt världsdominerande under typ 15 år i en stor lagsport. När Bengan försvann så gick det ganska så snabbt nerför.
3. Tommy Söderberg, fotboll Sverige. Tommy ledde Sverige till stora framgångar under början på 2000-talet. En underbar ledare som verkade få alla i laget att trivas och jobba tillsammans. En riktig glädjespridare.
4. Jose Mourinho, fotboll Real Madrid. En sån här lista kan inte var utan "the special one". Visserligen har det gått lite trögare i Real Madrid de senaste åren men i Porto, Inter och Chelsea så hade han otroliga framgångar och fick alla storstjärnor och galenpannor att jobba för honom och åt samma håll.
5. Christer Abrahamsson, ishockey Leksand. Ja ok jag är lite färgad här men Abris var den som i slutet på 80-talet gjorde Leksand till ett storlag och ledde dom till SM-final 1989. Han var en otrolig motivator och fick alltid laget att ta ut sig till det yttersta.
Nya listor kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar