Juholt

Först innan jag börjar dagens inlägg.. har inte lyckats komma in på kommenatorsfältet de senaste dagarna så jag har inte lyckats kommentera de kommentarer som kommit in..

Jo dagens inlägg kommer faktiskt att handla om politik, det hade jag nog inte trott när jag började med detta men jag känner att jag är tvungen. Självklart kommer inlägget att handla om herr Mustasch men sen utmynna in en lista om andra partiledare som kanske inte lyckats helt fullt ut med sitt jobb..

Hur som helst så tänkte jag göra en liten jämförelse med sportens värld där jag känner mig hemma. Säg att en tränare tar över ett lag i exempelvis fotbollsallsvenskan. Ditt lag har under många år varit det totalt dominerande och vunnit i princip allt. De senaste säsongerna innan du tog över har det börjat gå sämre men sen du tog över har det gått totalt uruselt. Mycket är ditt eget fel då du har fifflat och kommit med konstiga uttalanden. De flesta i klubben vill få dig kickad, en del uttalar sig direkt andra lite mer svävande. Supportrarna, förutom ett fåtal, vill också ha bort dig, och det snabbt. Ändå väljer du att envist hålla dig kvar på sin post fast du vet att både skadar dig själv och laget. Varför kan man fråga sig..

Ja ja om man läser på nätet nu ikväll verkligen det som om klockarna klämtar för herr Juholt ändå. Vi får väl se vad som händer. Nu till dagens lista.. Det finns fler som har misslyckats och här kommer fem exempel på andra partiledare som kanske inte direkt har lyft partiet till höga höjder. Gemensamt för dessa fem är att de har efterträtt en ganska så omtyckt ledare..

1. Bo Lundgren (M). Denna okarismatiske herre tog över efter Carl Bildt och ledde Moderaterna till ett katastrofval 2002 där det bara fick typ 15% av rösterna. Sen tog Reinfeldt över och ja sen dess har det gått ganska bra,
2. Mona Sahlin (S). Tog över efter Göran Persson och även om Persson hade tappat mycket i styrka så var Socialdemokraterna det ledande partiet när Mona tog över. Hon kunde inte stoppa nedgången och lämnade över till Juholt med ett väldigt stort väljartapp.
3. Lars Ohly (V) Lite taskigt kanske eftersom han kom efter alla kvinnors favorit Gudrun Schyman, men ändå.. Från att ha varit ett stabilt 10% parti under Gudruns ledning så sjönk paritet ganska så långt. Ohlys lite hemvävda stil gick inte riktigt hem hos väljarna.
4. Lennart Daléus (C) En riktig parentes i paritet som faktiskt haft en del bra ledare (Fälldin, Johansson, Olofsson) som gjort mycket bra för partiet och Sverige. Tog över efter mysgubben Olof Johansson och ledde Centern till deras sämsta resultat någonsin 1998.
5.Jan Axelsson (MP). Ok jag måste erkänna att denna var jag tvungen att googla men han måste med på listan, fast han bara var "språkrör", det heter ju så i miljöpartiet. Varför då kan man fråga sig. Jo, efter att Miljöpartiet kom in i riksdagen 1988 så lyckades han i nästföljande val se till att de åkte ur med buller och bång (3.4 %). Det var första gången på 70 år som ett parti försvann ur riksdagen. Därför platsar han på listan fast jag inte har en blekaste aning om vem han är..

Imorgon blir det en lista som verkligen kan skapa debatt... Ses då!