Löptävlingar

I onsdags var det blodomloppet i Uppsala, numera en tävling som drar mer än 10000 deltagare, och imorgon är det dags för Stockholmsmaran igen. Efter att ha varit mycket aktiv i löptävlande mellan typ 1986 och 1998 så har jag helt lagt av med det. Sist jag sprang en organiserad tävling var Blodomloppet för fyra år sen. Då gick det riktigt bra och det kändes som om det kunde bli lite mer tävlande men sen har det tyvärr inte blivit nåt mer. Maran kommer jag till 99.9 % chans aldrig mer springa. Även om jag hyfsat lätt skulle fixa det så har jag ingen motivation till att genomföra alla träningspass som krävs för att det ska gå bra. Jag nöjer mig med mina varv i elljusspåret i Björklinge. Däremot skulle det vara kul att springa nåt kortare lopp, mycket för att känna spänningen på start och sen känna den sköna känslan man får när loppet har blivit så bra som man hoppats på.
Tänkte idag ranka några av de tävlingar som jag deltog flera gånger i under de åren som jag var aktiv.

1. Stockholm marathon. Det finns inget, av de lopp som jag sprungit, som går att jämföra med detta. Jag sprang fyra gånger på 90-talet och det var inte alls lika stort då som det är nu men det var ändå en härlig folkfest och, iaf under första varvet, så är det fullt med folk längs med banan. De gånger som jag har sprungit har loppen gått ganska smärtfritt däremot dagarna efteråt har varit riktigt jobbiga med krämpor och fruktanvärd träningsverk.
2. Lidingöloppet. Har aldrig sprungit hela det långa men däremot ett gäng barn, junior och stafettlopp. Brukar alltid vara bra löpväder den där första helgen i oktober och det är alltid mycket folk. När man sprang i ungdomsklasserna så var det också bästa möjliga motstånd vilket gjorde det extra kul att testa ens egna kapacitet.
3. John Blund loppet. Detta lopp sprang jag en fem-sex gånger. Gick lördag kväll genom Uppsalas gator. Tror det var i samband med kulturnatten. Alltid mycket folk som tittade på och alltid mycket bra löpare på startlinjen. Lyckades aldrig riktigt bra i detta lopp. Tror inte kvällslöpningar var min starka sida.
4. Stockholm mini marathon. Ett lopp som blev tradition under flera år. Gick samma helg som stora maran och det var ett riktigt kort lopp, typ tre kilometer. Det var alltså riktig hårdkörning från start till mål. Alla de bra ungdomarna från mellansverige var med så motståndet var det bästa. Gjorde ett av mina bästa lopp som ung när jag kom sjua eller nia eller nåt sånt.
5. Stadsloppet/Pelle Svanslösloppet. Ytterligare ett Uppsalalopp. Gick på vårkanten och var från början ett lopp där man valde halv eller kvartsmara. Det var på den tiden alla städer skulle ha ett eget långlopp. De första åren jag sprang så var det en bra bit över 1000 personer som sprang. Sen bytte det namn till Pelle Svanslös och det blev färre och färre som ställde upp. Tror jag sprang 1997 sista gången och det var det väl ett drygt 100-tal som ställde upp. Personligen det "långlopp" som gått bäst för mig då jag kom top-5 (i motionsklassen) flera gånger.

Nej nog om mej och gamla meriter nu. Imorgon så är dags för flera av mina bekanta att ge sig ut på Stockholms gator. Hoppas att det går bra och att det inte regnar för mycket!!