Idag tänkte jag skriva ett Roxette-relaterat inlägg eftersom deras nya skiva Travelling kom ut idag men sen läste jag en krönika av Aftonbladets Robert Laul och då kom jag på att jag skulle skriva om nåt helt annat. Han skrev nämligen en hyllning till landslagets vicekapten Anders Svensson, en av våra mesta landslagsmän (126 landskamper). Visserligen handlade den om vem som är bäst i allsvenskan och det säger egentligen inte så mycket eftersom serien är väl typ rankad som den 28:e bästa i Europa eller nåt sånt. Men det är ändå så skönt att läsa en positiv artikel om denna kille som har fått så otroligt mycket skit de senaste åren. Speciellt när man läser i forum och på andra lite mer "oseriösa" sidor på nätet så verkar det ju ibland som om Svensson är en riktig sopa, men så är det ju inte. Han är en av våra absolut bästa de senaste åren. Han är ju inte lika spektakulär som han vår när han slog igenom med pannband 2000 men har är en otroligt gedigen fotbollsspelare som förtjänar allt beröm i världen. Nu till listan... tänkte lista ett gäng andra fotbollsspelare som har fått oförtjänt mycket skit från supporters och media utan att egentligen ha förtjänat det..
1. Tomas Brolin. Otroligt hyllad under sin peak. Sen ifrågasatt och direkt hånad. Mest i England (så klart) men även till ganska stor del i Sverige. Blev uthängd i kvällstidningarna och blev allmänt dåligt behandlad. Här snackar vi ändå om en kille som blivit uttagen i världslaget och vid tillfällen totalt dominerat det svenska landslaget.
2. Thomas Ravelli. Sågs i allmänhet som en säkerhetsrisk längst bak i det svenska landslaget under en räcka av år. Ansågs släppa alltför mycket enkla bollar och fick mycket kritik för de svenska kvalmissarna. Det var då inte lika mycket snack om det ofta ganska stabbiga backlinjen. Ravelli fick sen ett stort uppsving under VM-sommaren 1994 då det mesta var förlåtet. Vår mesta landslagsman med 143 landskamper.
3. Håkan Mild. Han får symbolisera den tuffa, hårda lite trista oglamorösa spelstilen som vi alltid vill klanka ner på. Spelförstörare, kan inte slå en kreativ passning etc etc. är vad de stora kritikerna tar upp. Det som sällan tas upp är att med sånna spelartyper på plan så vinner man matcher. Visst lirarna behövs men för att de ska få briljera behövs slitvargarna som Mild (eller Mjällby, Linderoth, Turbo eller nån annan liknande)
4. Zlatan Ibrahimovic. Här har vi den senaste debatten och den kanske sjukaste. Vi har en av världens bästa anfallare och många många tycker inte han ska spela i vårt landslag. Ok jag håller med, han var rätt dålig i höstas men inte fan ska han sitta på bänken. Zlatan ska spela, punkt!
5. Jesper Blomqvist. Här kan jag vara ute lite å cykla men visst var det så att Jeppe fick enormt mycket kritik under de åren när han var utomlands och de landskamper han gjorde då. Han var valpig och sprang mest längs sin kant utan att uträtta nåt.. Men han var ju ändå i Man U, Milan och Parma så så himla usel kan han ju inte ha varit.
Får bli en roxettelista i helgen istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar