Glädje

Det blev ett härligt tredje SM-guld idag. Som vanligt här hemma så blir det inget lugnt TV-hejande utan man avbryts mest hela tiden. Sigrid var med ett tag och hittade på lite hejaramsor (Hoppa Hoppa Mika Kohonen) och Konrad satt i mitt knä ett tag men han tyckte att annat var roligare. Det dröjer nog några år innan jag får ordentligt sällskap i TV-sportssoffan...

När det gäller sport i allmänhet så känner jag att det blir mindre glädje och känslor när ens favoritlag vinner nu mot när man var yngre. Man får andra priotriteringar i livet och saker som ledde till stora känsloyttringar tas nu med en klackspark eller en liten nypa salt.

Ja tänkte idag ranka de största studerna i livet när jag kännt störst glädje och det blir faktiskt ingen idrott på den listan alls, men jag tycker nog ändå att listan är ganska så bra!

1. Barnens födelse. Den som säger nåt annat ljuger eller är extemt känslokall. Första var på nåt vis det allra största. En stor stor glädje.
2. Muck från lumpen. Här var det kanske mer en lättnad fast det måste ändå rankas högt. Tyckte att det var verkligen astríst med lumpen och visserligen hade jag kontakt med några av kompisarna nåt år efter men mer en så var det inte. Så otroligt skönt när den junidagen 1995 kom när man slapp eländet..
3. Skolavslutningen. Här var det ingen lättnad utan bara ren och skär glädje. Även om jag trivdes otroligt bra på gymnasiet så var det ändå så att skolan tog slut där i juni-94. Då fanns det inga tankar på att plugga vidare utan då var det bara skönt att slippa allt med prov, läxor och urusla naturkunskapslärare..
4. Körkortet. Här räknar jag när jag tog mitt "riktiga" körkort. När jag var 16 tog jag ett amerikanskt men det var ju så lätt så det var pinsamt. Min uppkörningstant så t.o.m. att jag inte var en färdig förare men ändå fick jag mitt kort.. Hur som helst så fixade jag mitt riktiga kort i juli-93 och det var en otrolig frihetskänsla att slippa åka med nån annan och ha den där förhatliga gröna skylten bak på bilen.
5. Examen från lärarprogrammet. Nu snackar vi januari-99. Här var jag lite klvuven för det var den roligaste perioden i mitt liv, so far. Hade fått otroligt mycket nya roliga vänner under den tiden, varav många finns kvar, och på det sättet kändes det lite vemodigt närallt var över men samtidigt så var det ändå slutet på en lååång period men studier och nu var det liksom jobb som gällde. Avslutningsfesten på Snerikes nation blev ett minne för livet!

Det var allt för idag, tack och hej!