Marathon

På lördag så ska minst tre av mina bekanta springa Stockholm marathon. Jag är inte direkt avundjsuk på dem eller jättesugen på att springa fyra mil men varje år så när man ser loppet på TV så finns det ändå något som gör att man känner att någon gång i framtiden så är det dags igen.. Jag sprang fyra gånger på 90-talet och trodde väl då att jag skulle springa varje år men när jag började jobba, och när det blev mycket med innebandytränarlivet så försvann tiden och motivationen.
Att jag skulle springa marathon kom ganska så naturligt. Det var inte något dumt nyårslöfte eller en stor livsdröm utan mer att jag hade tränat löpning länge och kände att det var dags att testa om jag klarade det.. 93, 96, 97 och 98 var de åren jag sprang. 1993 var nog det enda året jag var riktigt bra tränad men då var jag rookie och gjorde många misstag. de andra åren var jag sämre tränad och/eller småskadad men hade bättre vana och gjorde helt ok lopp..
Dagens lista kommer att handla om varför man egentligen springer och utsätter sig för smärta som inte är särskilt skonsamt för kroppen. Alla har såklart olika anledningar men detta var mina...

1. Att testa gränserna. Jag tyckte helt enkelt det var kul att se hur mycket kroppen klarade av, speciellt nåt av åren då jag inte hade sprungit så himla mycket innan.
2. Uppmärksamheten. Klart att det var kul att många tyckte att man var duktig, den som inte tycker det är viktigt ljuger. Egot får självklart ett uppsving.
3. Folkfesten. Jag skulle aldrig ställa upp i Hofors marathon eller nåt liknande. En stor del av att springa i Stockholm är all publik som hejar och orkestrarna som spelar. Stämningen är underbar.
4. Medaljen. Det kan verka lite löjligt men den tunga plaketten man får efter målgången är ett bevis på att man klarat det. Nu ligger mina medaljer i nån låda men de låg framme i bokhyllan under ganska många år.
5. Gemenskapen med andra som sprungit. Jag känner många som minst en gång genomfört de fyra milen och alla har något mer eller mindre kul minne från sina lopp så det blir alltid roliga samtal och diskussioner om och runt loppet.


Stort lycka till till Sabina, Nisse och Johan och de andra som ska springa!